Doftämnen avskräcker granbarkborrar

27 november 2012 Både hos lövträd och granar resistenta mot granbarkborreangrepp finns doftämnen som avskräcker barkborrar. Det är en helt ny upptäckt som är intressant i växtskyddssammanhang. Det har länge varit känt att granbarkborrar sänder ut lockdofter för att åstadkomma massangrepp på granar, men det är först nu man har upptäckt hur barkborrarna hittar lämpliga, försvagade träd att angripa. Forskningen har tagit ett rejält steg framåt, genom ett doktorsarbete av Christian Schiebe från SLU. Här följer hans egen berättelse:

Doftämnen avskräcker granbarkborrar

Granar är inga hjälplösa, vegeterande varelser. Så länge de är friska är de snarare farliga monster för den ca 4 mm stora granbarkborren och kväver sina angripare i giftig, kletig kåda. Därför är det säkrast att endast ge sig på träd som har fallit.

Innan vindfällen har torkat ut ger de mat och husrum till några tusen barkborrar och deras avkommor. Efter Gudrun och de följande torra somrarna blev det kalas!

Barkborrepopulationen exploderade och snart gav de sig även på levande träd, men helst på dem som led mest av torkan. Så fort en modig hanne har lyckats att gnaga sig in i en försvagad gran utan att ha fallit offer för kådan, sänder han ut feromoner. Dessa är startsignalen för en massattack. Tusentals borrar lockas av feromonlukten och ger sig på gran efter gran, så att inte ens pigga granar kan stå emot.

Men hur vet de första angriparna om ett träd är friskt och starkt eller lagom svagt för att kunna angripas? Kan de ens skilja på gran och björk? Svaret är att insekterna har ett väl utvecklat luktsinne, som guidar dem i deras val.

Vi har lyckats visa att lukt från lövträd kan bli ett hjälpmedel som kan användas för att skydda utsatta granar från angrepp genom luktkamouflering av särskilt utsatta skogspartier. Tillsammans med feromonfällor kan denna metod utvecklas till en s.k. ’push & pull’-strategi, känd från integrerat växtskydd i jordbruket.

Vi kunde också tydligt visa att granarnas försvarsförmåga har en avgörande betydelse för hur framgångsrikt ett barkborreangrepp blir. Vi undersökte barkkemin i träd innan granbarkborrarnas inflygning hade börjat, och fann att de träd som senare dödades i ett naturligt angrepp hade ett kraftigt nedsatt försvar. Angreppsförsök på träd med en hög försvarsförmåga utvecklades inte till massattacker, och träden överlevde.

I jakten på de ämnen i granlukten som har betydelse för barkborrarnas luktsinne och deras möjlighet att hitta en försvagad gran, har vi hittat kemiska komponenter som endast förekommer i mycket små kvantiteter, men som utlöser kraftiga svar i barkborrarnas luktnerver. Dessa ämnen ökar proportionellt i fällda granar och när levande granar försvarar sig. Därefter undersökte vi hur några av dessa ämnen påverkar barkborrarnas attraktion till feromonfällor i fält och deras villighet att gnaga i bark.

Ett av ämnena (1,8-cineol), som också förekom i större mängd i barken hos resistenta granar, hade en tydligt repellerande inverkan. Andra ämnen visade på tendenser i antingen den ena eller den andra riktningen. En del av dessa ämnen kommer potentiellt kunna användas för att förbättra feromonfällors attraktion och även för att förstärka ovan nämnda ’push & pull’-strategi. Resultaten kommer också kunna ha betydelse för framtagningen av motståndskraftigare granplantor.

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Simeon säljer på Biometria
SkogsJobb