Berättelse 1: SLÄPP INTE EFTER!
”När jag tänker tillbaka på de tre åren som gått sedan #slutavverkat och det öppna brevet som publicerades hos SKOGEN tänker jag framför allt på tre saker. Det första är att brevet både uppmärksammades och mottogs enormt mycket bättre än förväntat. Det andra är att det stora intresse och de lovord som vi brevskrivare och alla andra inom skogsbranschen möttes av i efterdyningarna nu börjar dö ut. Året efter brevet var fyllt av löften och engagemang från många olika skogsbolag och arbetsplatser inom näringen som stämde upp och ville göra rätt för sig. Idag är det desto tystare. Jag skulle, med risk för att låta bitter, sammanfatta det hela som mycket snack, PR och lite verkstad och rekrytering av kvinnor på högre positioner. Jag vill därför ta tillfället i akt och uppmuntra alla i skogsbranschen att inte släppa efter och återgå till det som är bekvämt och enkelt, utan att fortsätta jobba för att just din arbetsplats ska bli bättre för samtliga anställda genom att jobba för jämställdhet.
Den tredje saken som slår mig är av mer positiv karaktär, nämligen nätverket Nyks som uppstått efter det öppna brevet. Det är väldigt mycket enklare att vara den obekväma och omständliga personen som säger emot när något inte står rätt till, när man vet att man har flera hundra personer bakom sig som håller med. Stort tack till alla Nyks medlemmar!”
Berättelse 2: VAD GÖR DE NU, DE SOM KROKADE ARM MED OSS?
”Det öppna brevet och samhörigheten det gav oss stärkte verkligen mig och gjorde att jag inte kände mig så ensam i de tankar jag haft, för det är jag evigt tacksam liksom för fina medsystrar i branschen. Men just nu är jag lite besviken på skogsbranschen, det går för långsamt. Många bolag har haft så många chanser att göra skillnad men totalt misslyckats gång på gång vid fusioner och omorganiseringar. Det känns lite som att frågan inte prioriteras och att svaret vi fick på brevet känns lite tafatt just nu. De lever ju inte upp till sina egna svar när de stod och höll armkrok och lovade förändring. Det känns fortfarande som att skogsbranschen har samma gamla snäva norm att förhålla sig till om du vill klättra i branschen. Många gånger verkar det fortfarande som att män har en fördel, både lönemässigt och utvecklingsmässigt. Det banas fortfarande väg för många av dessa män i branschen medan vi går miste om många kompetenta individer som ibland väljer andra banor. Även om det har hänt en hel del på tre år så har det fortfarande inte hänt tillräckligt.”
Berättelse 3: LÖNSAMT ATT VARA MACHO
”Snart har tre år passerat sedan vårt öppna brev räcktes över till hela Sveriges skogsbransch. Kaffet som sattes i halsen har nu sköljts ner och de kränkta har putsat färdigt sina sår. En del förändringar är permanenta, men trots mycket armkrokning och löften om en välkomnande bransch är jag orolig att normen består. Det är fortfarande fördelaktigt att vara macho inom skogsbranschen. Dessutom visar det sig vara mer lönsamt. Vid enkla sökningar på ratsit.se för att få fram löneuppgifter framgår det klart och tydligt att om du är man och macho kan du tjäna upp till ca 90 000 kr mer i lön per år. Samma utbildning, samma examensår, lika lång arbetslivserfarenhet och samma arbetsuppgifter.
Berättelse 4: ”Efter examen blev jag en av de kvinnor som hamnade i en annan bransch”
Berättelse 5: SEXISTISKA SKÄMT HAR BLIVIT OBEKVÄMA
”Jag tror att de flesta nakenkalendrar nu plockats ner och stämningen i fikarummet blir mer obekväm idag än innan #slutavverkat när sexistiska skämt dras på kvinnliga kollegors bekostnad. Men jag tror också att jämställdhetsfrågan fortfarande inte är tillräckligt viktig på många arbetsplatser. Inte minst ser vi dessa signaler från ledningarna hos de olika skogsbolagen. Alla minns väl hur Norra Skog under fusionen totalt misslyckades att förvalta ett gyllene tillfälle att plocka ihop en jämställd ledningsgrupp och jämn maktfördelning? Vid SCAs:s omorganisation ökades den procentuella fördelningen med fler män i chefsposition. Vi har också sedan brevet författades bevittnat kvinnliga verkställande direktörer som tvingats avgå utan att få tiden som krävs för att bevisa sitt ledarskap. Män, å andra sidan, får alltid tid och fortsatt förtroende också när det stormar (inte alla män, men). Besvikelsen är såklart stor.
Men kommer det att bli bättre då? Kanske, men bara om branschen kan komma in i andra andningen och inte tappa fokus och sluta att prioritera ner frågan. Styrkan och kraften som kom ur #slutavverkat och det öpppna brevet lever kvar. Och faktum är att jag tror att den är ännu mer självklar för många av de som går på skogliga utbildningar idag än för oss som skrev brevet. Å ena sidan är den medvetenheten bra för skogsbranschen och att få in de unga som tänker på detta som en självklarhet. Å andra sidan finns risken att skogsbranschen som arbetsgivare inte håller den kvalitet som generation Z förväntar sig. Det börjar bli dags att se över och utvärdera vad som åstadkommits och göra upp planer för framtida insatser för att bemöta de 5 punkter vi ville se förändring på.”
Berättelse 6: MYCKET ÄR BÄTTRE – MEN VAR ÄR FÖREBILDERNA?
”Idag upplever jag det som att människor mer än förr reflekterar över felaktiga beteenden som sexistiska skämt eller nakenkalendrar på väggen. Människor vågar säga ifrån på ett annat sätt än förut och får medhåll, sen känns det som att vi med brevet ingjutit hopp bland yngre kursare på utbildningarna, ett hopp som förut kändes mer som en hopplöshet. Bland det största som hände efter slutavverkat och det öppna brevet tyckte jag var skapandet av Nyks. Detär en trygg plats att reflektera på, stötta varandra på och få pepp för att fortsätta kampen som är långt ifrån över. Jag upplever att trots att det finns en massa bra initiativ för att öka jämställdheten så ges det för lite utrymme i agendan åt frågan. Idag ställer vi högre krav på företag än vi gjorde förut men trots att tre år har gått så saknar jag fortfarande fler kvinnliga förebilder i branschen”.
TEXTEN HAR ÄNDRATS 210310