I norra Sverige är det älgen som drabbar skogen allra värst. Fyra av tio tallar i ungskog har älgskador.
– Men näst värst skadegörare är törskate med symptom på en av tio tallar i skog på tio-trettio år, säger Anna Marntell, specialist på skogsskötsel hos SCA.
Ändå pratas det så mycket mer om granbrkborren.. Det tror hon beror på två saker.
– Den ena är att törskate kommer smygande under mycket lång tid. Jämför med granbarkborre där skogen blir brun och dör på en sommar. Det blir så påtagligt när skogen runt knuten eller där man plockar svamp plötsligt måste avverkas.
Den andra har med mediebevakning att göra.
– Man vill ju nå många läsare och då blir några bruna träd längs vägarna nära storstäderna mer intressanta än tusentals hektar svampskadad skog i Norrbotten.
Trots utbredningen finns kunskapsluckor och en förlegad bild, anser hon.
– En vanlig uppfattning är att törskate drabbar enstaka gamla tallar med en död topp som följd, ofta med levande grenar nedanför. Förekomsten i ungskog är inte lika känd och skadorna där är
svåra att upptäcka. Det gäller att varje träd granskas.
Angrepp syns, främst sommartid, genom att barken spricker upp och det bildas orangefärgade sporblåsor. Andra ledtrådar kan vara någon död gren med rödbruna barr eller att övre delen, eller hela tallen dött eller att det finns något dött skott. Det sistnämnda kan dock ha flera orsaker.
På senare år har forskning om törskate ökat.
– Vi vet nu att det är ärftligt och att man bör rensa bort träd som är genetiskt mottagliga i fröplantagerna. Att lämna kvar angripna tallar som utvecklingsträd eller fröträd är inte lämpligt.
Anna Marntells tips är att hålla koll på sin skog, söka information i exempelvis Skogsstyrelsens skötseltips och vid misstanke om angrepp söka rådgivning.
– Det kan bli aktuellt med anpassad skogsskötsel om det är mycket törskatesymptom i beståndet, exempelvis att gynna andra trädslag i röjning och i gallringsskogen kanske det inte blir aktuellt att gallra ifall många träd dött.
SKOGEN 1/2021