— När jag hörde förvarningarna om stormen var det som det gick en rysning genom hela kroppen, fortsätter han. Ska det komma igen?
När SKOGEN nådde honom i morse var han precis på väg ut med traktorn för att se efter hur mycket skador det hade blivit.
— Kan jag ringa dig i eftermiddag när jag har fått en klarare bild, frågar han?
Håkan äger 110 hektar skog i byn Os, strax norr om Lagan i Småland. Under stormnatten 2005 förvandlades 25 hektar till kalmark. Risken är stor att ännu mer skog har blåst omkull under söndagens storm.
Några timmar senare ringer han tillbaka från grannbyn. Här fungerar telefonerna. Själv saknar han både ström och telefon.
— Jag sa först att den här stormen tog 20 procent av det Gudrun tog. Men det kanske bara är 15 procent. Så någonstans mellan 1500 och 2000 kubikmeter har blåst omkull för mig. Den här gången har det blåst omkull både mindre granar och grova granar, berättar Håkan.
Än en gång frågar han sig hur allt ska lösa sig. Hur kommer det att påverka angreppen av granbarkborrar? Kommer virkesköparna att ha resurser att ta hand om allt virke? Kommer priserna att falla? Osäkerheten är stor.
— På ett hygge hade jag ställt fröträd. Det är inte ett enda som står upp, fortsätter han. Men på något sätt är man ju lite van nu, skrattar han ironiskt.
Själv funderar han på att anmäla sig till Eon:s stödgrupper. Genom ett avtal mellan LRF och Eon hjälper skogsägare och bönder till att leta fel på ledningsnätet. Då kan Eons egen personal prioritera reparationerna istället.
— Det som är jobbigt är att man tappar all form av långsiktighet. Just nu gör man bara brandkårsutryckningar, avslutar Håkan.
Just nu återstår bara att önska lycka till. För hur tungt det än är går livet vidare. Elen måste tillbaka. Telefonen måste fungera igen. Stormskogen ska röjas och nu måste nya områden återbeskogas.
Text: Erik Viklund