”Det är 2030 och skogen får hela Sverige att blomstra”

Bild för Karin Lepikko Written by Karin Lepikko On the
Foto: Bosse Backström, SKOGEN-bild.
DEBATT. Ponera att det är år 2030. Arkitekt Bertil Harström tar oss med på en historisk och futuristisk resa där skogen och miljön står i fokus.

Det går bra för vårt land nu, efter en lång tid av obeslutsamhet har vi äntligen hittat en hållbar väg framåt. Det började med klimatavtalet i Paris 2015 där vi på allvar insåg att tiden var knapp, och att alla måste samarbeta för att begränsa skadorna på vårt ekosystem.

Annons
Annons

Vårt främsta bidrag till framtiden har paradoxalt nog åter blivit skogen. Den svenska skogen som alltid har funnits där, tyst och lojal, ibland nästan för självklar. Vi har under lång tid varit oförsiktiga, och misshushållat med resurserna. Kanske en kombination av bristande kunskap och girighet. Kortsiktiga ekonomiska intressen har styrt utvecklingen och vi har nöjt oss med att på ett effektivt sätt avverka hela skogar, och utan vidareförädling exporterat råvaran. Visst, på kort sikt kanske en lönsam affärsidé, men hur klokt har det varit?

Man brukar säga att tiden läker alla sår, i detta fall handlar det nog mera om att vi behöver lite distans för att förstå vad vi ställt till med. Det avgörande steget till förändring kom 2018 när riksdagen genom Miljöpartiets initiativ beslutade att se över byggreglerna och tillåta träbyggande som kan utvärderas på empiriska grunder. Byggmarknaden har därefter på kort tid radikalt förändrats. Utvecklingen av en småskalig träförädling för byggindustrin är det mest påtagliga exemplet, och om det fortsätter i samma takt, kommer kartan över glesbygden snart att behöva revideras. Konkurrensen från andra byggmaterial och byggmetoder finns fortfarande och är välkommen. Självklart är det viktigt att alla material får tävla på samma villkor. Så har inte varit fallet och vi får hoppas att det inte upprepar sig.

Ur träbyggnadsperspektiv har det senaste halvseklet varit rena medeltiden. Okunnigheten om trämaterialets egenskaper inom byggsektorn har varit total och det som ändå byggts har varit hybrider utan logiska samband till grundläggande funktioner. Först nu börjar vi åter inse att trämaterialets naturliga egenskaper att ackumulera värmeenergi, att ventilera och att hantera fukt, tillsammans leder till ett förenklat träbyggande i samklang med ekologin.

Respekten för skogen som resurs har ökat och många talar om ett paradigmskifte? Den tidigare stereotypa inställningen till ett skogsbruk enbart baserat på fura och gran med en livscykel på 120 år håller på att ersättas med en mera nyanserad bild där skogens livslängd tiodubblas och där flera trädarter också finns med. Intresset för trämaterialets egenskaper har också åter ökat. Något som förr var självklar kunskap bland hantverkarna, men som idag kan erhållas med moderna metoder att välja träkvalitet på detaljnivå för olika ändamål inom träindustrin.

Den enskilt största anledningen till det som nu sker är förstås klimatförhandlingarnas krav på att minska koldioxidutsläppen. Det ger trämaterialet en unik position som byggnadsmaterial, men är långt ifrån den enda förklaringen till vad som hänt.

Lite förenklat så började det med stadsbränderna på 1880-talet, dramatiska upplevelser som satte djupa spår och som påverkat vårt byggande fram till idag. Nästa stora händelse var det politiska beslutet om miljonprogrammet under 1960-talet. Målet var att ge svenskarna moderna bostäder och det skulle ske genom industriellt byggande med moderna och rationella metoder.

Byggindustrin fick mandatet att styra denna utveckling och även att ta kommandot över planeringen. Innebörden av detta beslut var att hantverket försvann från byggarbetsplatserna samtidigt som arkitekterna förlorade sin naturliga ledarroll i byggprocessen, en åderlåtning som fått förödande konsekvenser för vår byggda miljö.

Kring stadsbränderna fanns inte mycket att invända. Dåligt byggda kåkstäder av trä blev enkelt lågornas rov vid fel väderleksförhållanden. Anmärkningsvärt är ändå hur länge effekten av bränderna påverkat vårt träbyggande. En enkel omvärldsanalys visar att man i andra delar av världen varit mera tillåtande. Till exempel i USA där man främst av ekonomiska skäl systematiskt byggt trähus i fyra-fem våningar under hela 1900-talet.

Vad gäller miljonprogrammets påverkan är frågan mera komplex. Konstateras kan att skogsindustrin inte verkade särskilt oroad av att trä i stort sett försvann som byggnadsmaterial i och med miljonprogrammets genomförande.

Resonemangen i byggfuttarna var att ”träreglar var krokiga och omoderna” medan stålreglarna och gipsskivorna var framtidens material. Trä fick förekomma i begränsad omfattning som beklädnadsmaterial, i övrigt inte välkommet. Skogsindustrin och träindustrin var fullt upptagna av att exportera råvaran på bulk, och valde att ej försvara trä som byggnadsmaterial. Anmärkningsvärt är att man samtidigt inom den kemiska utvecklingen av träfibern skördade stora framgångar med pappers och hygienprodukter.

Visst kan vi lära av historien, men vårt fokus måste ändå vara framtiden.

Den utveckling som vi nu ser inom träbyggnadsindustrin är spännande.

Med hjälp av förhållandevis små investeringar kan vi producera moderna trähus. Det gäller till att börja med småhus och fritidshus, men även hela system för större byggnader. Allt ifrån mindre byggnader som kan levereras nyckelfärdiga till containertransporter av trähus i byggsatser för såväl lokal marknad som exportmarknaden. Vår svenska träråvara har äntligen fått den status som den alltid har förtjänat.

En småskalig träförädling för träindustrin med sikte på byggmarknaden är en perfekt strategi för Norrland. Möbelindustri och annan sofistikerad produktion tar generationer att utveckla och andra kan det redan bättre.

Produktion av massiva trähus med helt nya tekniska lösningar passar däremot bra. Konkurrensen är liten och möjligheterna stora. Utbildning av trätekniker blir en nyckelfråga, men det finns även där ett alternativ.

Många nyanlända har kompetens inom detta område och dessutom en vilja att själva ta ansvar. Förhoppningsvis ser vi där en del av framtidens entreprenörer.

Bertil Harström, arkitekt 
Inredningsgruppen AB
Opinion
Publicerad:
  • ”Slopa biotopregistrering vid avverkningsanmälan”

    Skogsstyrelsen vill sluta registrera nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälningar. Det framgår av ett förslag som idag går ut på remiss.
  • Annons
  • Virkesupplägg, björk

    Ny fond investerar i Baltikum

    FINANS. Det är ont om skogs­fonder, konstaterade SKOGEN i ett temanummer om investeringar förra året. Men tidigare i somras börsnoterades svenskförvaltade Skogsfond Baltikum. 
  • ”Rangliga plantor blir fin skog med tiden”

    Kategorier: debatt, Peter Engblom
    SKOGENdebatt. Vi håller med skogsägarna om att levererade plantor inte var i fullgott skick,  men vi bedömer att de kommer att ge fin skog med tiden. Det skriver Peter Engblom från SCA Skog Norrplant i en replik.
  • Annons
  • Tv-spelskontroll styr skotare på distans

    Skogforsk utvecklar just nu en skotare som kan köras med fjärrstyrning. Som ett första steg styrs den på distans med en tv-spelskontroll.
  • Artificiell intelligens tar upp kampen mot barkborren

    Med hjälp av artificiell intelligens ska kartor tas fram som visar var risken för angrepp av granbarkborre är som störst. Kartorna kommer att finnas på Skogsstyrelsens webbplats i början av nästa år.
  • Annons