Avsaknaden av konsekvensanalyser när brukandet av våra skogar begränsas kan ge förödande resultat för skogsnäringen. Konsekvenserna av att ta produktiv skogsmark ur bruk för industriellt användande innebär stora kostnader som kan räknas i tiotals miljarder per år i uteblivna intäkter för nationen Sverige. Förutsatt att äganderätten respekteras tillkommer kostnader för staten att köpa in mark från privata skogsägare som ska skyddas och skötas. Denna utveckling slår mot arbetstillfällen i skogsnäringen som blir extra allvarligt eftersom verksamheten i huvudsak bedrivs i glesbygden.
Styrelserna i våra sågverksföretag måste ta ansvar bolagens ekonomi och styra resurserna och framtidssatsningarna dit de förväntas göra bäst nytta. Om utsikterna för en framtida råvarubas är krympande styrs investeringar bort från sågverksindustrin.
Finns ett ansvarskännande för dessa konsekvenser hos de miljövårdorganisationer, och myndigheter som vill begränsa brukandet av skogen? Vi kan inte se det!
Ökade restriktioner för brukandet av skogen är ett hot mot mångfalden i skogslandskapet. Våra skogar har varit brukade i flera hundra år i energibrukets, stålets, sågverkens och fiberindustrins tjänst. Detta har skapat de skogar vi brukar idag. Ska vi bevara mångfalden i dem skall vi rimligen bevara vårt sätt att bruka dem. Nuvarande brukningsmetoder med trakthyggesbruk och adaptiva skötselmetoder skapar en mosaik av biotoper där arters numerär på ett naturligt sätt varierar i antal. Sveriges 300 000 skogsägare, alla med sina nyanser av brukande inom skogsvårdslagen, skapar mångfaldens variation till gagn för arternas utveckling. Enligt artdatabanken finns i Sverige ca 62 000 olika arter, alla aktiviteter vi människor gör påverkar förstås några av dessa positivt eller negativt. Det är felaktigt att tro att vi genom att avstå brukande skulle gynna fler arter än de som missgynnas. Däremot väcker kända arter som lavskrika eller tjäder starka känslor vilket kan leda till irrationella och kostsamma undantag av skogsbruk som egentligen inte bidrar till att den biologiska mångfalden gynnas.
Ökade restriktioner för brukandet av skog och mark på ett traditionellt sätt är ett hot mot mångfalden av arter och livsmiljöer som är beroende av människans aktiviteter.
Potentialen för utveckling av både produktionen av vedfiber och produktionen av naturupplevelser är fortsatt mycket stora.
Vi sköter idag våra skogar så att den biologiska produktionen skyddas. Vi ser till att återbeskogning, röjning, gallring och föryngringsavverkning sker på ett sätt som förbättrar skogsproduktion både kvalitativt och kvantitativt per arealenhet. Vi eftersträvar en jämn åldersfördelning för en framtida jämn leverans till förädlingsindustrin. En balanserad åldersstruktur innebär också över tid en stabil mosaik av biotoper som i sin tur ger förutsättningar för att den biologiska mångfalden bevaras. Vid våra avverkningar lämnar vi träd på hyggen, vi spar ridåer mot vattendrag, vi risar utkörningsstråk och använder vattenkartor för att undvika markskador. Vi noterar fornminnen så att skogentreprenörerna kan planera avverkningen så att fornlämningarna värnas. Detta harmoniserar med riksdagens beslut om skogens miljömål som stipulerar att den biologiska produktionen ska skyddas och den biologiska mångfalden bevaras och kulturmiljövärden värnas.
Den svenska skogsbruksmodellen som under de senaste 50 åren ökat virkesförrådet, tillväxten och avverkningarna med cirka 50 procent är en framgångssaga och ett lysande exempel på skogsbrukets betydelse för omställningen till en biobaserad samhällsekonomi.
Detta har lett till att produktionen av nyttigheter, med vidhängande export och valutaintäkter från Svensk skogsindustri ökat i samma omfattning.
Trä är fantastiskt! Förnyelsebart, energieffektivt, återanvändningsbart och en del av lösningen på omställning till förnyelsebar energi.
Låt oss ta vara på det!
Karl Hedin, AB Karl Hedin
Ulf Bergkvist, Bergkvist-Insjön AB
Mats Sigvant, Siljan Group AB
|