Den italienska lösningen

27 januari 2019 ”Du kan samarbeta själv!” Så sade mamma Sanna till maken Trond i SVT:s julkalender. Tonen kunde vara hämtad från älgdebatten eller nyckelbiotopsdebatten eller snart sagt vilken samhällsdebatt som helst.

Ett annorlunda tonläge uppstod när ett antal skogsmänniskor från EU:s alla hörn var samlade runt ­morgonkaffet nyligen. Samtalet kom snabbt in på vildsvinen. Jag menar, vad pratar skogsfolk om när de ses om inte viltstammar? Rapporterna svängde mellan svinpopulationer som skenar och svinpopu­lationer som kollapsar under afrikansk svinpest.

Tidningen SKOGEN 1-2019Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»Jag suckade att vildsvinen var något av nykomlingar också i Sverige och att det tog lite tid innan alla jägare hade hakat på den nya jakten. Och att våra grisar fortsätter att breda ut sig.
Från andra sidan bordet tittade Diego upp från ­kaffet, med uppriktigt deltagande blick. Han är från Toscana där man är van vid vildsvin som älskar att glufsa i sig druvor på vingårdarna.
– Svenska jägare kanske skjuter så lite vildsvin för att de inte vet så bra hur man tillagar dem? Det är­­ jättegott!

Jag hörde uppriktig och bekymrad omtanke i hans röst. Diego, som arbetar för sågverkens lobbyorganisation 
i Bryssel, erbjöd att dela med sig av sitt favoritrecept. Kanske kunde det lösa problematiken med vildsvinen där uppe i norr? Jag tackade såklart ja.
500 gram tärnat fläsk, en knapp flaska rödvin och 250 gram trädgårdschampinjoner var grundingredienserna. Eller ännu hellre ädelsopp. För att undvika språkförbistring mejlade han också svamparnas namn på latin. Och så gärna 200 gram blåbär. Även lingon skulle vara utmärkt hade han hört, men sådana växer inte i Italien. Receptet räcker till två personer, möj­ligen tre om trean är ett barn. Och, javisst ja: Serveras allra bäst med hemgjorda potatiskroketter.

Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareBengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareReceptet som kan få bukt med skenande viltstammar finns i sin helhet här nedan. Därmed har Diego kanske även visat på en lösning i älgfrågan? 
Eller, jag tvivlade förstås på orsakssambanden han anade, men kanske har han ändå bidragit till en mer italiensk lösning? Debatter och opinionsbildning ­förutsätter fakta. Men det räcker inte att man slår varandra i huvudet med utvalda siffror. Lösningar bygger på tillit, lite värme och gärna en gnutta humor. De föds i hjärtat – och kanske lite i magen?

Jag talade nyligen med en hängiven miljö­partist som förklarade att folk på landsbygden inte kan komma ut i skogen längre för att det ligger så mycket avverkningsrester i vägen. Jag borde nog bjuda henne på Diegos fläskgryta.

SKOGEN 1/2019

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Teodor är ny vd inom Moelven
SkogsJobb