Som förvaltare arbetar Skogssällskapet för att ägarens mål med fastigheten ska nås. I det här fallet är ett viktigt mål att medel för forskning och utveckling ska kunna erbjudas svensk skogsforskning. Wingquists stiftelse, tillsammans med Skogssällskapet, ville med ett något snabbare tempo än vanligt omsätta det bundna kapitalet i de mycket virkestäta slutavverkningsmogna granbestånden. Syftet var inte primärt att sänka omloppstiden.
Bakgrunden är följande:
På uppdrag av ”Hildur och Sven Wingquists stiftelse för skogsvetenskaplig forskning” förvaltar Skogssällskapet stiftelsens skogsfastighet Remningstorp i norra Västergötland. Här bedriver vi ett skogsbruk enligt styrelsens intentioner och i enlighet med stiftelsens stadgar. Uppdraget har pågått sedan 1946 då stiftelsen bildades. Genom ett långsiktigt, hållbart skogsbruk har ett betydande skogskapital successivt byggts upp på fastigheten. Samtidigt har även stiftelsens fria kapital vuxit.
Det har bland annat resulterat i att stiftelsen kunnat öka sina anslag remarkabelt till svensk skogsforskning. Under stiftelsens 70-åriga tillvaro har ungefär 40 miljoner kronor anslagits. Bara under de två senaste åren har 5 miljoner kronor gått till skogsforskningen.
Förutom uppbyggandet av ett skogskapital har även kulturella och biologiska värden utvecklats och förvaltats. Dessutom finns på Remningstorp en ovärderlig skatt av väl dokumenterade skogliga försök som vårdas och ständigt utökas.
Stiftelsen vill minska riskerna för omfattande skogsskador genom att under en kortare tid – tio istället för 30 år – minska virkesförrådet från drygt 200 till 170 skogskubikmeter per hektar. Hantering av större virkesvolymer på en större fastighet innebär möjligheter, men samtidigt ökade risker. Stiftelsens styrelse vill förekomma skogsskador istället för att förekommas av skogsskador. Delvis på grund av ett förändrat klimat har riskbedömningar i den skogliga planeringen och riskspridningar i det praktiska skogsbruket blivit allt viktigare för att säkerställa ett uthålligt brukande med en viss framtida handlingsfrihet. Dessa skäl gjorde att Winquists styrelse ansökte om dispens från ransoneringsreglerna. Ett ytterligare argument för att minska riskerna för stormskador på fastigheten är att stiftelsen ville säkerställa den höga ambitionsnivån avseende forskningsanslag.
Om ansökan hade beviljats hade det visserligen lett till en förkortad omloppstid på Remningstorp, men under en begränsad period och hela tiden inom lagens ram. Skogsvårdslagens ransoneringsregler känns i dag delvis föråldrade.
Hildur och Sven Wingquists stiftelse för skogsvetenskaplig forskning
Svante Scherman, ledamot i styrelsen