Askåterföringen måste öka för att skogsbruket ska kompensera för grotuttag. Det anser Skogsstyrelsens specialist på askåterföring Stefan Anderson.
– Skogsbränsleuttaget ska enligt lag vara hållbart, men askåterföring är en rekommendation. Den bygger på att det finns aska från värmeverken att återföra och då ska den bestå av ren träaska, inte någon blandaska, säger han.
Hans arbete är att underlätta askåterföring med hjälp av utbildning, information och stöd till både skogssektorn och industrin, men han har inte sett några omvälvande förändringar i omfattningen.
Lagstiftning och Skogsstyrelsens rekommendationer, som är en tolkning av lagen, ger underlag för en ökningav askåterföringen, men det finns problem.
– Dels är det en okunskap om nödvändigheten, dels riktar sig lagen till skogssektorn medan askan finns hos industrin och energisektorn. De bestämmer själva om askan. Värmeverken får till och med tillstånd av länsstyrelserna att elda returvirke och grot tillsammans. Då är askan inte ren så den passar för återföring.
Länsstyrelserna ger tillstånd för förbränning och Naturvårdsverket är tillsynsmyndighet.
Situationen ser olika ut i olika delar av landet. I Götaland ger 80 till 90 procent av värmeverken ren aska som kan återföras, medan Svealand ligger betydligt sämre till. I Norrland är askåterföringen obefintlig, enligt Stefan Anderson.
Skillnaderna har bland annat historiska orsaker. I Götaland har man åtgärdat mot försurning och har vana av verksamheten, medan övriga Sverige saknar entreprenörer på området.
En annan orsak är ekonomin: När energiproducentens ekonom tittar på möjligheten att återföra ren aska till skogsbruket ser det dyrt ut, och återföring är inte tvingande för energisektorn. Alltså väljer man att andra lösningar som att täcka deponier och att använda askan för konstruktionsändamål.
Men det kostar också pengar, så i längden kanske det kommer att bli billigare att köra ut askan i skogen.
– Vi får se, säger Stefan Anderson.
UR SKOGEN 9/2022