I dag utgör linden mindre än 0,1 procent av den produktiva skogsmarken i Sverige, men under värmeperioden för omkring 5 000 år sedan var den betydligt vanligare än i dag.
För att ta reda på mer om forntidens lindar har forskare gjort försök med en modell som räknar om pollenantal till andel lind. På så sätt kunde de räkna ut att linden tidigare har utgjort hela tjugofem procent av skogen på vissa lokaler i Götaland.
Man tror att linden påverkades negativt i den hemiboreala zonen – Kronoberg, Jönköping och Kalmar län – när värmeperioden avtog. I den neoboreala zonen – Halland och Skåne – kan man däremot se att lindpollen minskade betydligt senare, samtidigt som pollen av sädesslag ökade.
Forskarna utgår ifrån att de trädslag som finns med i modellen producerade lika mycket pollen och att pollenkornen var lika tunga för 5 000 år sedan som i dag. Utifrån en genomsnittlig vindstyrka har de beräknat hur långt olika pollen kan sprida sig.
Tove HultbergMan har mätt pollen på tussar av mossa på olika platser i skogen för att se hur mycket som samlats där, och sedan räknat hur många träd det fanns av denna art på platsen.
På så sätt kan man beräkna hur många träd som krävs för att producera en viss mängd pollen.
Lind växer gärna på näringsrik mark. Forskarna tror att linden höggs ner och marken togs till odling när befolkningen växte. I så fall var det en kombination av klimatförändring och mänsklig påverkan som ledde till att linden blev ett undertryckt trädslag.
– Man kan tycka det är kuriosa att veta hur skogen såg ut för si och så många tusen år sedan, men forskningen berättar även varför vi har så många hotade arter som är knutna till ädellövskog, säger Tove Hultberg, naturvårdsförvaltare i Söderåsens nationalpark i Skåne.
Vi har mängder av arter och väldigt lite ädellövskog, förklarar hon.
– Det handlar inte om att arterna är känsliga, utan att vi hade väldigt mycket ädellövskog förr. Man kan alltså knyta den smala forskningen till något som är väldigt värdefullt att veta.
SKOGEN 2/2020