• Varför tycker du att en halvering av älgstammen behövs?
– Det krävs en radikal minskning av hjortdjur, framförallt älg, om vi ska ha ett bra tallskogsbruk i Sverige i framtiden. Det gäller också om vi vill ha skogar med god förekomst av trädbildande trädslag som rönn, asp, sälg, ek med flera. Dessutom krävs ett kraftigt minskat bete för att fodertillgången ska säkras på sikt.
– Sedan har älgen även klimatpåverkan. Förutom att idisslare avger klimatgaser har Riksskogstaxeringen beräknat att älgbete minskar tillväxten i skogarna med en miljon kubikmeter. Till det kommer tillväxtförluster när skogsägare väljer att sätta gran på tallmark. Det motsvarar mer än en miljon ton koldioxid.
• Jägarna kommer säkert att säga att skogsbrukarna ska ståndortsanpassa i stället. Vad säger du till dem?
– Ståndortsanpassning för att minska skador från älg är ju att plantera gran, på sikt är det naturligtvis förödande för framtida älgfodertillgång. Att plantera tallplantor som älgfoder är väl den mest dyrbara utfordring man kan tänka sig, även om trädslaget växer bra på ståndorten.
• Finns det inga nackdelar med en liten älgstam?
– Älgjakt är en fantastisk fritidsverksamhet och har stor betydelse för många människors livskvalitet. En framtida minskad avskjutning – efter en kraftigt ökad – är förstås negativt för dem som jagar. Här handlar det som alltid om avvägningar.
• Går det inte att reducera betesskador genom utfodring av älgarna?
– Jag har inte sett någon storskalig utfodring som visar på det. Det mesta älgfodret växer på hyggen. Jag ser med bävan de kommande åren i Sydsverige an, när Gudrunhyggena växer igen och älgarna ska hitta mat på en avsevärt mindre areal. Jag gissar att utfodringen i detta läge blir marginell och att det inte på långa vägar går att kompensera de minskade hyggesarealerna med utfodring.
SKOGEN 9/2016