I dagarna rapporterade Sverige statusen för 166 arter och 89 naturtyper till EU. Rapporten görs vart sjätte år. Underlaget tas främst fram av artdatabanken vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).
Bedömningarna delas in i gynnsam, otillfredsställande och dålig.
I stort sett är tillståndet för arter och naturtyper fortsatt dåligt. Det beror på ensartat jord- och skogsbruk och ett intensivt fiske samt upphörd hävd av biologiskt värdefulla gräsmarker, skriver Naturvårdsverket i ett pressmeddelande.
Där tillståndet har förbättrats beror det på åtgärder som skydd av skog. Exempelvis har 23 så kallade Natura 2000-områden tillkommit.
Tillståndet för såväl arter som natyrtyper är dock bättre i den alpina regionen än i övriga landet. Det beror till stor del på att stora fjällområden är skyddade.
Men generellt har alltså naturtyper och skalbaggar som är beroende av gammal skog och död ved dålig status.
– Däggdjur, trollsländor och många kärlväxter klarar sig förhållandevis bra, medan många fjärilsarter och skalbaggar får det svårare att överleva på sikt, säger Mark Marissink, biträdande chef på Naturvårdsverkets miljöanalysavdelning.
– Förändringen i status för fladdermöss och fiskar beror på faktiska förändringar i naturen. Fladdermössen har ökat bland annat tack vare åtgärder för skog och våtmarker. Med åren har undersöknings- och analysmetoderna förbättrats och utvecklats, vilket betyder att vi är säkrare på statusen den här gången, säger Mona Naeslund, projektledare för artikel 17-rapporteringen på Naturvårdsverket.
Sämst bevarandestatus har gräsmarker, dyner och naturtyper i havet.
Havsmiljön utgör en särskild utmaning eftersom flera länder tillsammans delar ansvaret för havet. Den nationella situationen för livsmiljöerna i sjöar och vattendrag är i stort sett oförändrad och klassas som dålig.