Rektor Lisa Sennerby Forsse räknade upp en lång rad områden där kunskapen i skogsskötsel brister: i riktiga lövbestånd, i blandbestånd och när man ska anlägga nya trädslag. Det behövs också forskning om sjukdomar, om hur genetisk variation kan nyttjas och om klimatskador. Ändå, konstaterade hon, är 17 procent av den svenska virkesvolymen lövträd!
Flera föredragshållare hyllade lövodling som ett bra sätt att möta ett ändrat klimat: Både för att sprida riskerna och för att lövträd kan vara tåliga. Men Södras skogsskötselchef Göran Örlander radade upp fler frågor än svar på hur södra Sveriges skogsägare borde sköta skogen för att möta klimatförändringen:
– Hur ska vi anlägga lövskogar för framtidens klimat om de inte ens tål dagens? Hur kan vi gå över till klimatanpassad skog när skogen redan står där? Vad ska vi ge för råd till markägarna om ekdöd, askskottsjuka och andra sjukdomar? Hur ska vi kunna självföryngra björk när proveniensen inte är anpassad till det framtida klimatet? Och huvudfrågan: Hur ska vi etablera lövskogen till en rimlig kostnad? Snälla forskare, kan ni tala om det för mig!
Magnus Löf hade sin förklaring till varför kunskapen är så dålig, även i klassiska skötselfrågor:
– Kunskapen om löv hade en högkonjunktur i flera hundra år. Men den dog ut när skeppen började byggas av stål och industrin samtidigt ville ha snabbväxande långa, raka stockar. Då inträdde en hundraårig lågkonjunktur för lövet som kanske nådde botten med 1979 års skogsvårdslag. På 1940-talet startade visserligen en produktionsforskning men den dog ut på 1970-talet. Till stor del är det den kunskapen vi fortfarande bygger vår skötsel på. På 1990-talet började man ta upp forskningen kring ädellövskog igen men det krävs lång kontinuitet för att bygga upp kunskap.
Det finns en utbredd ovilja att sätta ädellöv efter stormarna. En av förklaringarna är att varken skogsägare eller deras rådgivare är säkra på hur man gör. Magnus Löf pekar på att 75 procent av forskningsrapporterna handlar om barrträd.
– Och det är inte dåligt att vi blir väldigt kompetenta där. Men om vi tänker oss att de flesta forskar om barrträd så blir också studenterna utbildade ur ett barrträdsperspektiv. Det är därför lövskogen blir sämre skött än den skulle behöva vara.
Men nu har det startat många nya forskningsprogram, kurser och konferenser.
– Det ser ut som om intresset åter har väckts till liv och kunskapsutvecklingen går en postitiv framtid till mötes.
Eller som Lisa Sennerby Forsse uttryckte saken:
– Äntligen! Det brukar mest bli gran och tall när skogsnäringen samlas. Men nu äntligen lyfts lövets möjligheter fram igen.
Text och foto: Bengt Ek bengt@skogen.se