– Med det åsyftas skötsel utförd på ett sätt som endast höjer medelåldern på ekbestånden. Skogsägaren gallrar och gallrar i stället för att slutavverka, förklarar han.
– Genom att inte slutavverka vill man dessutom undvika att hamna i blickfånget hos myndigheter och andra i samband med en avverkningsanmälan. Följden blir förstås att föryngringsytor med ekskog blir allt ovanligare.
Det här är ett resultat av ett feltänk, enligt John Ahlgren.
– Det är nästan som en urban myt att alla ekskogar per automatik skulle ha så höga naturvärden att de måste skyddas och undantas från brukande. I själva verket är det de äldsta träden av sparbanktsyp, med grova stammar och utbredda spretiga grenverk, som bäst gynnar biologisk mångfald och dem vill industrin ändå inte ha.
De riktigt höga naturvärdena skapas efter 200 år, påpekar han.
– Och så gamla träd ska man naturligtvis lämna. Det behövs inte så väldigt många tvåhundraåringar i beståndet för att hålla biologiskt viktiga populationer vid liv.
John Ahlgren timmerinköpare, Kährs. Foto: Roxx.John Ahlgren önskar att fler skogsägare vågade satsa på produktion av ektimmer.
– Priset på ektimmer rör sig minst och är ganska konjunkturokänsligt på så sätt. Har man fin, grov timmerstock blir det bra betalt. Men gallrar man och plockar ut stammar på 18 till 20 centimeter får man bara lite mer än för brännved.
– Det går utmärkt att samtidigt ha höga naturvärden, följa produktionsmålet och leva upp till skogsvårdslagen, tillägger han.
Berättat för Karin Lepikko
SKOGEN 4/2020