Enligt Annika Felton, universitetslektor vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap på SLU i Alnarp äter älgar vanligtvis väldigt lite gran. Att konsumtionen ökar när de har fått tillfälle att mumsa i sig potatis och betor delvis förändrar matvanorna när de ha fått i sig ”sötsaker”.
En teori handlar om att älgar äter många olika växter och instinktivt försöker samla ihop en fodermix som ger dem en näringsmässigt balanserad kost. Den balans de är ute efter motsvarar vad som finns i sälgens kvistar. Så om älgarna äter kolhydratstinna rotfrukter måste de kompensera med mer vedartade växter.
En annan förklaring handlar om förhållandena i våmmen, den första magen hos idisslare. Älgvåmmen kan vara särskilt känslig på vintern, när tillgången på olika växter är begränsad och våmfloran är specialiserad på vedartad kost. Att då äta sötsaker kan göra att våmmens pH förändras och stör våmfloran, vilket kan ge en extra stark signal om att snabbt kompensera med kvistar.
– Våra fynd kastar nytt ljus över hur förändringar i livsmiljöer, som stödutfodring, kan förändra djurs beteende när de söker efter föda. En oklok typ av stödutfodring kan få konsekvenser som man kanske inte hade tänkt sig innan. Till exempel att älgarna måste kompensera med fler bett på produktionsträden, säger Annika Felton i ett pressmeddelande.
I studien tog hon och hennes kollegor hjälp av ett stort antal jägare som samlade in prover på maginnehåll och avföring från 248 djur som sköts under älgjakten.
För att ta reda på vad älgarna hade ätit undersökte forskarna vilka typer av växt-DNA som fanns i proverna, och de fann ett tydligt samband. Djur med avföring som innehöll DNA från de socker- och stärkelserika grödorna sockerbeta och potatis hade också högre halter av gran-DNA i våmmen.