I ett examensarbete åt SCA fann Fredrik Hildingsson på Skogsmästarskolan att 40 bitar knäckts i skogen per kilometer stickväg. I jämförbara bestånd med vanlig tall var antalet bara nio.
Men de stora volymerna bräckage uppstår vid transporten till industrin och där på plats. Trots att virket som knäcktes i skogen lämnades kvar där fanns det virkestravar vid massaindustrin där upp till 25 procent av stockarna var brutna av truckar och virkeskranar. Främst är det klena stockar som bryts, men nästan tre procent av volymen var i genomsnitt bräckage — tre gånger så mycket som vanlig tall.
Problemen med bräckage är många. En del når aldrig industrin och blir alltså värdelöst. Stockar som faller av vid transport kan utgöra en fara och stockar som ligger på vägar, terminaler och vedplaner skapar merarbete. På massabruket barkas de korta stockarna dåligt och orsakar oreda i barktrumman, konstaterar Hildingsson.
— Den absolut största skillnaden mellan tallarterna är virkets egenskaper, konstaterar Fredrik Hildingsson. Hållfastheten är större i svensk tall eftersom den växer långsammare och bildar en hårdare ved.
— I allmänhet har svensktallen också ett rakare och mer lättkvistat virke som gör att det sällan uppstår knäckning. Den svenska tallens kvistar är ofta mycket spröda i nedre delen av stammen eftersom den kvistrensar tidigare än contortan. Även kvistarna högre upp på stammen, som är färska, är mer lättkvistade än contortans sega kvistar.
Bräckage medför tidsförluster för skördarförarna. Oftast knäcks virket vid matning och kvistning av krångliga stammar. Grovkvistigt virke blir lättare knäckt, menar förare som Hildingsson har intervjuat. De kraftigare aggregaten kan slita av stammen om den fastnar i en kvistkniv. Vid en krök kan stammen skäras av. Båda problemen är vanligast hos aggregat med vertikalkniv.
När virket skotas knäcks virke då det greppas på marken. Intervjuade förare framhåller att problemen blir mindre om högarna är fina, välkvistade och inte för stora. Stora mängder ris i högen gör att det blir mellanrum mel-lan stockarna så att virke knäcks när det tas i gripen.
Nästan alla intervjuade lastbilsförare menar att en mycket virket knäcks vid lastning och lossning. Det här gäller särskilt yngre förare som har en tendens att hantera virket för våldsamt.
Intervjuade lastbilsförare pekar hellre på hur vältan ser ut när virket hämtas. Om virket ligger stökigt knäcks det lättare. Hur bra kvistat virket är och krokigheten har mindre betydelse, menar de.
Separatlastaren verkar ha en tendens att knäcka mer virke än krantimmerbilarna. Det beror framför allt på att en liten grip har bättre förmåga att greppa virket på ett skonsamt sätt och rätta till det som ligger fel. Det är också viktigt att gripen sätts ner i vedens riktning för att inte knäcka virket.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se