Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det.” Ett gammalt skämt har fått en helt ny innebörd. Vintern är sju, åtta grader varmare än normalt, men folk fortsätter att köpa bensinbilar och köra dem som vanligt.
Däremot har höstens mediarapportering och den bruna julen som många upplevt i år en politisk sprängkraft. Folk vill se action, politisk action. Helst utomlands, men om nödvändigt också på hemmaplan. Sverige har redan en ganska stark klimatpolitik, men snart kan vägen ligga öppen också för en rent skoglig klimatpolitik. Snart kan skogsvårdslagen få inte två, utan tre jämställda mål.
När rapporterna kommer om internationella befolkningskatastrofer, när vägarna här hemma förstörs i störtregn, när växter slås ut och mer skog blåser ner i tjällösa vinterskogar seglar skogsbruket upp som en politisk frälsare. Och eftersom marken innehåller dubbelt så mycket kol som träden, skulle den svenska jorden kunna bli ett skatte- och kolhandelsparadis för vilken finansminister som helst. Markberedning kan beläggas med miljöskatt, den får ju markens humus att gå upp i rök. Tätare skogar kan i gengäld skänka skattelindring eftersom de binder kol i både träd och mark.
Och Fiby Urskog utanför Uppsala läcker fyra ton koldioxid om året, den måste vi hugga
hm, nja, miljöpolitik är inte så lätt.
Är en klimatstyrd skogspolitik en orimlig tanke? Redan idag finns det lagar om hur många plantor vi ska plantera av produktionsskäl och vilka krokiga hålträd vi ska spara av miljöskäl!
Så sent som förra året tog regeringen faktiskt steget att räkna in skogens kolbindande effekt i sin redovisning enligt Kyotoprotokollet. Det öppnar för en backlash menar länder som avstått från detta: om man räknar in skogens upplagring av kol nu, så måste man räkna förluster längre fram. Då finns risk för en politik som vill bromsa avverkningarna, menar man till exempel i Finland.
Skogsnäringen har länge underskattat den politiska kraften i klimatfrågorna. Till klimatmötet i Kyoto för nio år sedan skicka-des så vitt jag minns bara några oförberedda tjänstemän i sista stund. Det var då länderna lade grunden till handeln med utsläppsrätter. Idag har den svenska skogens nettotillväxt ett teoretiskt handelsvärde på åtskilliga miljarder kronor årligen. Men inte en krona går till skogsägarna. Trots att regeringen alltså tycker att skogen hör hemma i de internationella klimatkalkylerna.
Svenskt skogsbruk behöver nu ett aktivt engagemang i frågor som utsläppshandel, naturvårdsstrategier och energipolitik. På det lokala planet får väl skogsbrukarna så länge försöka skydda sig och sina skogar genom att rensa diken, bygga ut vägtrummor, plantera blandskog och plocka ut insektsangripna träd. Men framför allt behöver vi odla mer virke.
Signatur, Bengt EkOch virket gör störst klimatnytta när det sedan blir papper, trävaror och bränsle.
Text: Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivare