Författaren Sven Olov Karlsson växte upp på en gård i Västmanland, omsluten av gran- och tallskog. Skogen var självklar. Under barnaåren som lekplats, där han byggde kojor. Senare i livet, när han tog över föräldragården, också som ett slags försäkring. Genom att ”sälja några träd” ger skogen ett badrum eller ett yttertak.
”Varje morgon jag drog upp rullgardinen stod skogen där redo. Och så trodde jag att det bara skulle fortsätta”, skriver han i boken.
Sven Olov Karlsson var en av de skogsägare som fick fly för sitt liv undan skogsbranden i Västmanland 2014. Med sina barn i baksätet, åksjuka av den svidande röken och värmen, tvingades han lämna föräldragården bakom sig.
Hans skog, 40 hektar, försvann i lågorna. Därför blir ”Brandvakten” drabbande även på ett personligt sätt. Vi känner med honom när han tvingas neka en granne hjälp att få igång en traktor som ska användas i brandbekämpningen, han måste ju först föra barnen i baksätet i säkerhet.
Men den här boken är också en grundlig, journalistisk genomgång av såväl förlopp som ett större sammanhang.
– Det var det som överraskade mig när jag studerade ämnet, att branden var en del av ett globalt mönster, berättar Sven Olov.
För skogsbränder över hela världen ökar som ett resultat av klimatförändringarna. Och, får vi veta, skogsbränder i sig är en gigantisk klimatbov.
– Forskning visar att skogsbränder står för 40 procent av världens koldioxidutsläpp, säger han.
Men att skogsbränderna blir fler gör oss inte hjälplösa. För bränder går att bekämpa, poängterar han. Här finns en paradox. För medan skogen är mer värdefull än någonsin, lägger samhället allt mindre resurser på brandbekämpning. Och ansvaret stjälps över på kommunerna.
– En stor insats kostar pengar, för en liten kommun kan det bära emot att ta en sådan stor utgift.
Krympande resurser gör också att räddningspersonal utbildar sig i mindre utsträckning. Och här finns en delförklaring till att branden fick så lång tid på sig att spridas.
I boken skildras hur brandbilarna körde fel och hur räddningsledare på grund av okunskap tackade nej till hjälp från en passerande militärhelikopter, ett av Sveriges kraftfullaste verktyg för vattenbombning.
Vad hade hänt om de tackat ja? ”Elden skulle ha dränkts eller i hög grad bromsats. Styrkorna på marken hade fått ett bättre läge i väntan på regn eller mer förstärkning”, skriver Sven Olov Karlsson.
Han är egentligen ganska ointresserad av vad som startade branden. Brinner gör det i skogen mest hela tiden. Sverige brukar drabbas av 3 000 till 4 000 skogsbränder per år, varav de flesta är lätta att släcka. Just denna sommar rådde extrem hetta.
– Branden kunde ha startats av vem som helst, säger han.
Men varför tog någon risken att markbereda i denna heta väderlek? I synnerhet när de flesta andra stoppat skogsarbetet på grund av brandrisken?
Just det lilla entreprenörsföretaget som startade branden hade Stora Enso som uppdragsgivare och deras avtal skilde sig från de flesta andra stora skogsbolagens. Kort beskrivet hade entreprenören inte fått något betalt om arbetet lagts ned.
”Brandvakten” är en bok med driv, närvaro och en särskild känsla för skogsägaren. Sven Olov Karlsson får oss att känna hur branden förändrar allt. Hur mysiga promenadstråk blir ful och svår terräng, hur omgivningen inte längre är bekant, man har ju fått ett gigantiskt kalhygge runt knuten.
Och sedan det ekonomiska slaget, även om man hade en brandförsäkring.
– Att avverka en nedbränd skog är dyrt. För mig täckte försäkringen bara hälften av avverkningskostnaderna. Det är jämförbart med om en villaförsäkring betalade ut ersättning baserat på ruinens mått och inte den faktiska byggnadens storlek och innehåll.
– För de stora skogsägarna som hade råd att driva dyra rättsprocesser blev utfallet ett annat, tillägger han.
Men berättelsen handlar också om de hjältemodiga, vanliga människorna. De som kämpade med släckningsarbetet i dagar och nätter.
– Det var rörande att se. Jag kände igen en del och visste att de redan hade förlorat sin egen skog, ändå fortsatte de för att hjälpa andra, säger Sven Olov Karlsson.
SVEN OLOV KARLSSON
Ålder: 46 år.
Familj: Fru och två barn.
Bor: i Bagarmossen, Stockholm, respektive Nyhyttan, Västmanland.
Fritidsintressen: Familjen, litteraturen, gården – ungefär i den ordningen.
Aktuell: Med ”Brandvakten” som är hans sjunde bok. Han har tidigare uppmärksammats bland annat för romanen ”Porslinsfasaderna” som nominerades till Augustpriset 2013 samt novellsamlingen ”Västmanland” som nominerades till både tidningen Vis litteraturpris och Svenska Dagbladets litteraturpris 2015.
SKOGEN 9/2017