På Domsjö Fabriker utanför Örnsköldsvik återupptogs tillverkningen av specialcellulosa (textilmassa) i början av 1990-talet. Den hade legat nere några år, främst av miljöskäl. Arbetet med att förbättra processen blev lyckosam och mer textilmassa producerades i takt med att pappersmassa minskade. År 2009 var den helt utfasad.
Christin Norberg, chef för produktionen på på Domsjö Fabriker, förklarar att det fungerar bra att använda samma process för båda kvaliteterna.
– Textilmassan kokas litet annorlunda än pappersmassan. Målet med den är ju att få cellu-losan så ren som möjligt.
Efter kokningen tvättas och bleks den, då renas den ytterligare.
Efter torkning och packning är den klar för leverans.
Christin berättar att idag är målet att öka produktionen med 30 000 ton per år till 255 000. Det mesta som produceras går det till fabriker i Asien.
– I dagsläget har vi inte några utbyggnadsplaner, ökningen sker genom att trimma processen.
Domsjö Fabriker använder bara barrved i sulfitprocessen. Det skapar möjligheter.
– Vi är ett bioraffinaderi där det gäller att få ut så mycket som möjligt av trädet. Till exempel åker ligninet i sodapannorna och blir bränsle, och lignosulfonaten säljs till betongindustrin, säger Christin Norberg.
Södra Cell i Mörrum, landets andra tillverkare av textilmassa, fick till skillnad från Domsjö fabriker investera rejält när de väl bestämt sig för att satsa på skogstextil. Bygget tog ett år och stod klart i slutet av 2011.
I Mörrum används en sulfatprocess där textilmassan tas fram av lövved.
Lång produktionskedja. Trädet (1) görs till dissolvingmassa (2) som skeppas till utländska textilfiberfabriker. Där spinns en textilfiber, antingen viskos eller lyocell, från massan. Textilfibern säljs sedan vidare till spinneri som tillverkar garn (3). Garnet säljs sedan till väveri (4) i som gör ett tyg (5) som färgas. Det färdiga tyget säljs sedan till manufaktur som tillverkar kläder (6) som säljs till klädkedjor. Ill: Per Torneus/Pictoform
Johannes Bogren, teknisk produktchef, berättar varför man beslutade att satsa på textilmassa.
– Ett av våra huvudsegment minskade. Trots att andra delar växte behövde vi göra något för lönsamhetens skull. Efter en ordentlig analys bestämde vi oss för textil. Det har inte varit någon jättehård satsning, men ett bra komplement till pappret. Idag används cirka tio procent av massaproduktionen till textil.
–Textilmassa har onekligen skapat en ny möjlighet för oss på Södra Cell Mörrum. Vi har fått en ytterligare avsättningsmöjlighet för veden. Årsproduktionen ligger nu på 150 000 ton, konstaterar Johannes Bogren. Under 2015 kommer vi att göra nya investeringar. Målet är att utöka produktionen till 170 000 ton.
– Fokus i debatten har legat på de kemikalier i färg och antibakteriella medel som behövs i senare led av processen, i viskosfabrikerna. Detta är dock något som man börjar få bukt med.
– Att skogstextil ökar globalt beror till stor del på att de har lägre miljöpåverkan än mycket annan textiltillverkning. Syntettyg görs av olja, och bomullen är en av våra största miljöbovar.
Johannes Bogren avslutar med att säga att det är en nackdel för textilbranschen generellt och i synnerhet för mer miljömässiga material att det inte finns någon miljömärkning för kläder.
– Märkning ger konsumenten en chans att skapa efterfrågan. Nu hoppas jag att textilbranschen gör samma positiva resa som massabruken gjort miljömässigt, avslutar han
SKOGEN 6-7/2015