Låst artikel för våra prenumeranter
Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.
Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.
Var vänlig ladda om sidan
Tidsbegränsat erbjudande
Första månaden för 9 kronor! Prenumerera på Tidningen SKOGEN och lås upp skogliga nyheter varje dag. I över 110 år har vi bevakat svensk skogsvård, virkesmarknad och skogsteknik.
- Första månaden för 9 kronor
- Fri tillgång till dagliga skogsnyheter och kurerade nyhetsbrev
- Medlemskap i Föreningen Skogen
Redan prenumerant?
Idag avgörs strukturen för bestånd med gran och björk oftast vid röjningen. Det vore effektivare att göra detta redan vid föryngringsfasen, enligt en rapport från Skogforsk.
Men mer kunskap behövs och man har därför anlagt fältförsök vid fyra olika lokaler i södra Sverige. Där har man kombinerat planterad gran med antingen självföryngrad eller planterad björk. Jämförelser görs också av olika slags blandningar, trädvis eller gruppvis.
Forskarna beskriver den treåriga etableringen som lyckad, även om skadegörare satt spår.
Hos granen var andelen levande träd 82 procent, vilket gör den mest drabbad av dödliga skador. För björken var andelen levande träd 95 procent.
Björken drabbades däremot mer av viltbete.
Vid inventeringen syntes också en tydlig skillnad i höjdutveckling. Efter tre tillväxtsäsonger var genomsnittshöjden för gran 60 centimeter medan den planterade björken var 150 centimeter. Den naturligt föryngrade björken var däremot ungefär lika hög som granen.
Naturligt föryngrad björk var också vanligast, den stod för 6000 stammar per hektar. Det ger goda förutsättningar att vid kommande röjningar ställa ett normalt produktionsförband av björk, konstaterar forskarna.
Bakom Skogforsks långsiktiga fältförsök ligget ett ökat intresse för blandskog, samtidigt som kunskapen om hur etablering vid föryngring bör göras beskrivs som begränsad.