Bostadskris: Hjälp ekoxarna

Ekoxarna minskar på grund av bostadsbrist. Lägsta godtagbara standard är en förmultnande rot eller stubbe av lövved, solbelyst och delvis täckt med jord. Sådan ved är sällsynt i dag, men där boendekraven uppfylls är ekoxarna fler.

– Ekoxefamiljen kan bo i samma rot eller stubbe i trettio år, men när den är uppäten måste de nykläckta honorna hitta ny ved att lägga ägg i, säger Nicklas Jansson, biolog och byrådirektör på Länsstyrelsen i Östergötland.

Ekoxarna orkar flyga ungefär en kilometer, men om de inte hittar någon bra ved inom det avståndet minskar arten ytterligare.

– Så det är viktigt att det finns lämplig ved på nära håll.

Därför kan man hjälpa dem genom att bygga en ekoxekompost av lövved, vilket trädslag som helst, även hassel och fruktträd. Veden ska vara minst 15 centimeter i diameter, men ju grövre desto bättre. Om det saknas stockar kan man binda ihop raka grenar till buntar som också ska vara minst femton centimeter i diameter.

Veden kan vara kan vara färsk, men gammal är bättre. Gammal ekved är allra bäst, den håller komposten vid liv i flera decennier. Dess yttre ved bryts ner snabbt och ger mycket mat så att många larver överlever. Kärnveden bryts ner långsamt, men varar längre. Det betyder färre ekoxar, men under en längre period.

Vill man få många ekoxar under några år kan man blanda upp eken med annan lövved som förbrukas snabbare.

– Bygger man komposten av bara björk eller bok får man fylla på vart tionde år. Har man ek i den också räcker det ungefär vart tjugonde, säger Nicklas Jansson.

Om man utvidgar och gräver bredvid skadas inte larverna, förklarar han.

– Ibland blir det en grop när veden konsumerats, då kan man lägga mer ovanpå den gamla och fylla på med sand eller sågspån. Det gör ingenting om komposten blir som en hög.

Det är inte fel att bygga en ekoxekompost även om det varken finns ekar eller ekoxar där du bor. Forskning från Linköpings universitet visar att 270 andra skalbaggsarter kan leva i kollektiv med ekoxarna i komposten.

SÅ BYGGER DU EN EKOXEKOMPOST

• Välj en solig plats med väldränerad mark, gärna en södersluttning eller framför ett skogsbryn med middagssol.
• Gräv en grop, 30 till 50 centimeter djup, vid ett träd eller en buske. Ekoxarna är nattaktiva och behöver gömma sig på dagen. Några grenar eller ris över komposten kan också fungera som skydd.
• Är jorden lätt och sandig kan den sparas för att täcka komposten med. Om den är lerblandad och tung är det bättre att täcka med sand eller sågspån av lövträ.
• Lägg ett tjockt lager grus i botten om jorden är tung, eller led bort vattnet med ett dike.
• Ställ veden på högkant i gropen och låt några stockar sticka upp en bit. Då hittar honorna lättare dit och de flygfärdiga ekoxarna får dessutom en bra startbana.
• Lägg jord, sand eller sågspån mellan stockarna och ovanpå komposten så att det inte bildas luftfickor.
• Om det finns risk att vildsvin kommer och bökar upp komposten kan du  skruva fast ett hålband runt de yttersta stockarna.

FAKTA / EKOXENS LIVSCYKEL

• Honan gräver sig ner 20 till 30 centimeter längs en rot eller stock för att lägga sina ägg.
• Hon tuggar veden till en gröt som hon lägger ett ägg i och ympar sedan in en svamp som rötar veden så att larverna kan äta den.
• Larven äter ungefär en liter död ved innan den förpuppas efter fyra till fem år
• Larven kan bli elva centimeter lång och ömsar skinn fem gånger.
• Den väver en kokong stor som ett hönsägg under jorden och kläcks på hösten, men gräver sig upp ur jorden först i maj-juni nästa vår.
• Vuxna ekoxar är kvälls- och nattaktiva. De kan inte äta fast föda, utan suger i sig fruktsaft och sav.
• De lever bara en säsong. Hanarna dör efter parningen, honorna efter äggläggningen