Den fint illustrerade boken ”En bruksskogs historia – Finspångs Bruk under 300 år” har tagits fram av fotografen och skribenten Bosse Backström tillsammans med Lars Östlund, professor i skogshistoria på SLU. Med hjälp av omfattande dokumentation beskriver de de skogar som en gång hörde till bruket och hur tillståndet påverkats och förändrats i Finspångsskogen.
Finspångs järnbruk var även kanongjuteri och länge centrum för den svenska vapen-industrin. Verksamheten var stor. Som mest fanns här fler än 500 kolmilor!
– I dessa källor finner man massor av exakta fakta, till exempel hur mycket virke som togs fram, sortiment, användning och så vidare, men här finns också gott om personliga åsikter, kritik och funderingar. Det gav mig en insikt i hur man tänkte på den tiden – min bild är att det här inte var några dumskallar utan ytterst kompetenta, street-smarta människor, berättar Bosse.
– I källor som virkesredogörelser och skogsförvaltarnas beskrivningar märks vilken förmåga som fanns för att på ett effektivt sätt kunna organisera en stor verksamhet med ganska primitiva redskap. Kanontillverkningen krävde att gigantiska mängder kol och virke skulle fram ur skogarna.
Bosse framhåller att Finspångs bruk var tidigt ute med ett ordnat skogsbruk.
– Det tillkom redan på 1840-talet och accentuerades med näringsfriheten på 1860-talet. Då satte man igång att kalhugga och plantera för ny skog. Som en jämförelse kom skogsvårdslagen 1903.
– En mindre smickrande bild som framkommer i dokumenten är de omfattande virkesstölder som förekom i brukets skogar. Det var främst de egna arrendebönderna och torparna som utnyttjade det faktum att övervakningen ofta var dålig, men även de egna skogvaktarna kunde olovligen förse sig av skogen.
Bruket var mycket en mans verk, industri- och finansmannen Louis de Geer.
– Louis var nederländaren som skaffade sig en helt osannolik position i landet. Han drev inte bara Finspångs bruk, utan även de uppländska och åtskilliga andra. Han var synnerligen skicklig i affärer. Till exempel löste han en fordran på staten genom att köpa loss skatterätter så att de självägande bönderna runt Finspång fick betala sina skatter till de Geer istället för till kronan. Skatterna till Finspång utgjordes till stor del av träkol.
Bosse Backström har fått föreningens Guldkvist för sitt arbete med att sprida kunskap och dessutom Skogshistoriska sällskapets pris boken. Han kan tänka sig att gå vidare som amatörforskare.
– Ja, kanske. I så fall med en inspirationsbok som lyfter fram de värden som finns i dagens skogar. Målet skulle vara att öka insikterna om den dynamik som finns i ett brukat skogslandskap och kan förhoppningsvis locka till fördjupad forskning.
Text: Peter Björck
SKOGEN 9/2015