Att jämföra bolag när man ska sälja virke har långt ifrån varit en självklarhet. Så här säger en skogsägare:
– Jag gick till den köpare jag alltid använder. Jag gjorde inga jämförelser, jag litade på att min rådgivare skulle ge mig det bästa.
Men det har funnits stora skillnader mellan vad folk fått betalt. Vad säger du, Åsa Thalén, avdelningschef på Finansinspektionen?
– Vi vill se ökad öppenhet kring virkespriserna. I dag vet jag inte vilket pris jag får och vad min granne får.
Så lät det alltså – nästan. Programmet handlade egentligen om banker och bolån, men likheterna med virkesmarknaden är så slående att troligen varje skogsintresserad tänkte in ett byte av orden:
• I båda fallen berörs hundratusentals hushåll i Sverige som gör en av sitt livs stora affärer.
• I båda sektorerna möter stor aktör liten.
• Båda marknaderna har inslag av för få av de stora aktörerna.
• Båda marknaderna har bristfällig transparens.
Tidigare har bankerna annonserat med listräntor, konstaterade programledaren i Plånboken. En ränta som de utgår ifrån, men som egentligen är en ränta där rabatterna inte redovisats.
Enligt Plånboken verkar bankerna nu positiva till en större öppenhet.
– Det ger oss en möjlighet att förklara vad som krävs för att man ska få en rabatt i Nordea, säger bankens bolånechef och tillägger att det nog krävdes riktlinjer från en myndighet för att det skulle bli av.
Det finns förstås argument även mot en sådan transparens i skogen. Annars hade den redan funnits. Men Skogsstyrelsen försöker ändå redovisa de faktiska priserna (men lyckas dåligt, medger man själv). I Finland finns ett fungerande system.
– Som bolånetagare ligger du i ett informationsunderläge gentemot banken, säger Åsa Thalén. Snart börjar hennes myndighet kanske titta på virkesmarknaden.
SKOGEN 8/2015