Av de tio områden som enligt den senaste inventeringen visar högst betesskador ligger sju i Götaland, ett i Svealand och ett i Norrland. Det är i första hand älg som betar tall men förekomst av andra hjortdjur har också stor betydelse.
Två av de tre områdena som faktiskt når målet ligger i Gävleborg där älgstammen minskat under ett antal år.
Men färre älgar ger inte nödvändigtvis snabb effekt. I flera områden där älgstammen minskat sedan 2012 är betesskadorna oförändrade, enligt Skogsstyrelsen.
Deras viltskadespecialist Christer Kalén säger att det kan bero på att en minskad areal av ungskog samt ökning av annat klövvilt gör att allt fler måste samsas om mindre mat. Men han ser även andra orsaker.
– Genom ett långvarigt högst skadetryck har det uppstått en betesskuld som det tar längre tid att komma igenom, skogens återhämtning tar längre tid, säger han.
Exempel på detta är de multiskadade ungskogarna i norra Sverige.
Christer Kalén påpekar att det generellt finns en högre andel viltskador i områden med lite tall.
– Det visar att älgförvaltningen inte lyckats anpassa älgstammen i förhållande till den tall som finns i området, säger han.
Skogsstyrelsen uppmanar i pressmeddelandet både jägare och markägare att ”reglera viltbeståndet så att en balans mellan skog och vilt kan uppnås.”