Skogforsk har i ett storskaligt försök studerat viltbetets effekter. Det så kallade BETT-försöket anlades mellan 2012 och 2014 och omfattar 21 tallbestånd med stor spridning, från Västerbotten i norr till Småland i söder.
I varje bestånd jämförs tall och gran som hägnats sedan plantering med motsvarande ohägnade träd.
Skogforsk konstaterar att skillnaden mellan hägnat och ohägnat är stor för tall. På vissa ytor är så mycket som 90 procent av ohägnade tallar betade. Hos gran syns ingen större effekt av hägnaden men det beror på att gran betas i så liten utsträckning överhuvudtaget. En större andel än två procent betade granar förekommer sällan.
Trots klövviltets fäbless för tall är andelen träd i den bästa vitalitetsklassen större jämfört med gran. Tall har också haft en bättre höjdutveckling och volymtillväxt än gran i samtliga studiebestånd.
Det här gör att trädslagsbyte från tall till gran inte kan sägas vara ett bra alternativ för att minska viltets påverkan på värdeutveckling av produktionsskogen, uppger Skogforsk. Detta är något som varit vanligt framför allt i södra Sverige.
BETT-försöket kartlägger också den den vanligaste formen av betesskador av klövvilt. På tall har det varit sidoskottsbete som oftast inte ger kvalitetsdefekter. Däremot reduceras trädets barrbiomassa och därigenom också dess fotosyntetiserande förmåga och i slutändan tillväxt.
Tätt efter följer toppskottsbete som den näst vanligaste formen av bete. Toppskottsbete orsakar ofta kvalitetsdefekter som sprötkvist (kvist med liten vinkel mot huvudstammen, vilket orsakar ett långt kvistmärke i den framtida veden) eller dubbelstam.
Studien tar framför allt upp bete av klövvilt men nämner också att harbete förekommer. Generellt har det varit låg förekomst av betesskador av hare, sällan mer än tre procent, och då i nyplanterade bestånd av på tall och gran. Men det finns undantag. På enstaka ytor med nyplanterad tall har så mycket som 60 procent betats av hare.