Sex månader i skogens tjänst och min femte ledare. Att återigen få vara en del av den skogliga sektorn med allt vad det innebär var mitt mål och det jag verkligen ville.
Men inte i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att det skulle bli så här intressant och intensivt.
Att det sedan skulle bli en våt filt liggandes över allt och ta udden, glädjen och glöden ur skogen och skogsdebatten med ett fruktansvärt krig i Europa var ju inte heller någon man i sin vildaste mardröm kunde föreställa sig. Med denna ledare hoppas jag innerligt att det är sista gången som jag behöver skriva en ledare parallellt med det avskyvärda kriget i Ukraina. Konsekvenserna av detta brott mot mänskligheten och det ukrainska folket är något vi kommer att få leva med under många år framöver.
Om man för en kort stund bortser från allt annat och koncentrerar sig på skogen så har vi en fortsatt intensiv period 
framför oss, men också fortsatt viktig.
Vad kommer hända med EU-taxonomin. Kommer Bryssel att fortsätta få större inflytande över bland annat svenskt skogsbruk, i sin strävan efter att nå Parisavtalet och klimatneutralitet till 2050?
Hur kommer höstens val att påverka vårt brukande av skogen? Hur kommer lagstiftningen att förändras när det handlar om art- och habitatdirektivet och den svenska implementeringen av detta? Hur kommer förslaget mot granifieringen som Skogsstyrelsen presenterat att utformas?
När det handlar om att komma till rätta med det senare är det här numrets tema trädval extra aktuellt nu när planteringssäsongen tar sin början. Vi skogsägare behöver tänka till en extra gång kring det. Vilket trädslag passar på den mark vi står i stånd att plantera? Om man vill dra saker till sin spets skulle man kunna säga att man är med och bestämmer om EU ska få incitament till att styra över vårt skogsbruk eller inte.
Vad menar jag med det? Jo, om vi sätter rätt trädslag på rätt mark kommer vi att förbättra vår biologiska mångfald. Vi kommer ha träd som är bättre anpassade till storm, översvämning och brand. Med färre skadade skogar vinner vi större kolsänka.
Detta är kanske en förenkling och en ytterlighet, men det är de som ska skapa vår framtid.
Som jag tidigare skrivit i ett eller flera sammanhang, vi vill inte ha några ogenomtänkta kvickfixar, vi vill ha en långsiktig hållbar förändring. Något vi kan stå bakom och vara stolta över som skogsägare och privata markägare.
JOHAN LARSSON
UR SKOGEN 4/2022