Angrepp av granbarkborre i skyddad skog har ingen större påverkan på hur stora utbrotten blir i landet. Det hävdar forskarna Martin Schroeder från SLU och Jan Weslien från Skogforsk i ett nytt nummer av Fakta Skog.
De allra flesta granbarkborrarna finns i den brukade skogen om man ser över stora regioner, enligt dem. Det beror på att arealen skyddad skog är så liten jämfört med den brukade. Endast två procent är skyddade Götaland och sex procent i södra Norrland.
Däremot kan skog i direkt anslutning till reservat drabbas. Men granbarkborren har även en positiv inverkan på biologisk mångfald i skyddade områden. En mängd insekter utnyttjar nämligen granbarkborrens gångsystem. Dessutom uppstår det luckor i beståndet, vilket är bra för växter och djur som gillar soliga lägen, enligt Martin Schroeder och Jan Weslien.
Men forskarna pekar också på problem som uppstår i reservaten.
”Det kan vara svårt att uppfylla syftet med ett reservat om de flesta äldre granar dödas, även om mer död ved kan vara positivt för den biologiska mångfalden. Detta hände i flera reservat, där stora mängder stormfällda träd lämnades kvar efter stormen Gudrun”, skriver de.
Vad kan man då göra vid ett stort angrepp i ett skyddat område? Det beror på vilka regler som gäller just där. Om det är tillåtet att avverka, eller barka, stormfällda träd och stående träd med angrepp så kan risken för större barkborreangrepp minskas. Det är samma princip som i brukad skog, påpekas i faktabladet.
”I vissa områden är det viktigt att naturen får sköta sig själv och att träden lämnas kvar. Då kan en möjlighet vara att upprätta en buffertzon utan granskog, eller där man löpande avverkar angripna träd, för att minska risken för spridning av skador till omgivande brukad skog”, tipsar forskarna.