Bekämpning av granbarborre görs genom att angripna träd avverkas och forslas ut ur skogen. Nu visar den nya studien att många barkborrar överlever när detta görs vintertid.
Det bättre bekämpningsresultatet sommartid beror på att granbarkkborrarna då oftast fortfarande är larver. De överlever nämligen inte i avskalad bark. Ytterligare en fördel är att fler av granbarkborrens fiender överlever på sommaren.
Att åtgärda sommartid är alltså mest effektivt, enligt en studie genomförd i samarbete mellan Skogforsk och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
De flesta avverkningarna görs dock under hösten och vintern eftersom avverkningsresurserna annars är begränsade och det är svårt att tidigt upptäcka angripna träd. Därför valde forskarna att undersöka hur effektiv metoden är vid vinteravverkning.
Tillvägagångssättet var att uppskatta hur stor andel av granbarkborrarna som överlever till våren på en plats där i ena fallet träden avverkas och i andra fallet får stå kvar. Resultaten visar att två tredjedelar av barken skalas av och blir kvar i skogen vid avverkning i plusgrader medan bara hälften så mycket skalas av om det är minusgrader.
Överlevnaden av såväl granbarkborrar som deras naturliga fiender var hög både i avskalad bark och i träd som stod kvar.
SÅ LYCKAS DU BÄST PÅ VINTERN
Slutsatsen blir att avverkning på vintern har störst effekt om det finns mycket bark kvar på träden innan avverkning och om det också finns många barkborrar kvar i barken. Dessutom bör barken vara fastfrusen vid avverkningstillfället.
– Om allt detta samverkar kan antalet granbarkborrar minska med cirka 40 procent. Men i praktiken blir minskningen ofta betydligt lägre. När få barkborrar övervintrar i barken, och avverkningen sker vid plusgrader, kan reduktionen vara under 15 procent, även om mycket bark är kvar på träden innan avverkning, säger Jan Weslien, seniorforskare på Skogforsk, i ett pressmeddelande.
Studien visar också att en av de viktigaste fienderna till granbarkborren, rovlevande styltflugor, drabbas hårdare av vinteravverkning än granbarkborren. Det beror på att styltflugor alltid övervintrar i barken till skillnad från granbarkborren som också övervintrar i marken, skriver forskarna.
– Den största skillnaden mellan reduktion av granbarkborrar och reduktion av styltflugor fås när andelen övervintrande granbarkborrar i träden är låg och andelen av barken som följer med de avverkade träden ut ur skogen är hög, säger Martin Schroeder, professor i skogsentomologi vid SLU.
Studien gjordes förra vintern och finansierades av Stiftelsen Skogssällskapet, Skogsstyrelsen, EU genom Jordbruksverket och Skogsskadecenter SLU. Rapportförfattare är Jan Weslien och Petter Öhrn, Skogforsk samt Martin Schroeder, SLU.