BARKBORREDAGS – men hur ska jag då göra med vindfällena i biotoperna?

Bild för Karin Lepikko Written by Karin Lepikko On the
Foto: LE Carlsson, SKOGENbild.
FÖRENINGEN SKOGEN KOMMENTERAR. Vinter går mot vår, snön smälter bort, tjälen går ur marken – och som skogsägare börjar jag tänka att det nu inte blir fler stormar för säsongen. Sålunda dags att be mitt inköpsbolag att ta om hand alla vindfällen efter höst- och vinterstormarna.

Lätt som en plätt, kan det tyckas. Men då inställer sig plötsligt den praktiska frågan om vindfällen i biotopskyddade områden. Jag har en pytteliten ruta på min fastighet, typ 0,3 ha, som sedan decennier tillbaka förklarats vara en nyckelbiotop. Sålunda har jag där inte rört en kvist.

Annons
Annons

Denna lilla ruta ligger i en sydspets av fastigheten och gränsar såväl i öster som söder mot grannar som just slutavverkat. Så när det nu blåst på från alla håll så har det mesta av grova granar och aspar i det lilla biotopområdet blåst omkull. Och då talar vi om långt mer än de tillåtna fem kubikmeter/ha.

Och om vad som händer om den åttatandade granbarkborren då får fäste kan jag läsa på Skogsstyrelsens hemsida:

 ”Om granbarkborrarna blir många kan de angripa och döda stående granar.”.

Det vill jag ju inte, så då tänker jag att det är bäst att få bort alla vindfällen snarast möjligt. Men då visar det sig att så är det inte alls - i en nyckelbiotop ska man hålla motorsågen borta också i fråga om nedblåsta granar. Man ska, närmare bestämt, inte röra något alls.

Och då blir frågan vad jag – och andra i en liknande situation - ska göra? Inte vill vi låta allt ligga och bjuda på en lukrativ trädgård för barkborreangrepp?

Samtidigt hör jag av mina vänner & köpare i inköpsbolagen att de inte tänker ta med tång i något virke som kommer från denna nyckelbiotop, om det inte sanktionerats av Staten/Skogsstyrelsen.

Så vad ska jag/vi göra? Eftersom jag är jurist är jag inte dummare än att jag har sett till att formellt inleda en dialog med Skogsstyrelsen – det har där noterats att jag därmed fullgjort min s k samrådsskyldighet.

Så nu återstår att se om jag får ett besked om att jag ska låta vindfällena ligga – och barkborrarna härja – eller ta det hela om hand.

Det här kan tyckas vara en lite småpetig fråga, men egentligen är den ganska stor – den handlar om äganderätt, förfoganderätt, miljö och biotoper- och hur vi skogsägare ska förhålla oss till allt och alla som har synpunkter på vår skog. M a o en rätt konkret och viktig fråga för oss skogsägare och medlemmar i Föreningen Skogen.  

Alltså: ska jag ta hand om vindfällena i nyckelbiotopen eller inte? På den frågan finns två svar – ja eller nej. Och det är Staten/Skogsstyrelsen som bestämmer. Men vad blir konsekvenserna om svaret är nej? Om barkborren får fäste och sprider sig inte bara till mina utan grannarnas bestånd?

Om detta är jag övertygad om att Skogsstyrelsens nye generaldirektör Herman Sundqvist kan ge ett rakt och klokt besked direkt här på Skogen.se. Vad säger du, Herman?

 

Per Hultengård, styrelseledamot i Föreningen Skogen.

 

 

 

 

Publicerad:
  • Kraftiga skogsbränder kan öka kolupptag

    Kategorier: skogsbränder, kolupptag
    Skogen som växer upp efter en skogsbrand kan, under vissa förhållanden, kompensera för brandens kolutsläpp, enligt amerikanska klimatforskare.
  • Annons
  • Drifttid upp, prestation ned

    Uppstädning efter stormar drog sannolikt ned skogsmaskinernas effektivitet i den senaste produktivitetsundersökning som gjorts.
  • Fossilfritt hela vägen till kund

    Södra lanserar nu produkter där ingen fossil energi använts vare sig inom framställning eller transport.
  • Annons
  • ”Produktivitet får inte gå ut över kvalitet”

    När kraven på lönsamhet, produktivitet och hänsyn ska samsas är det upp till entreprenören och ytterst maskinföraren att lösa ekvationen. Just produktivitet är ett laddat ord och många vill hellre prata om kvalitet.
  • Ny klassning av bränsleved

    Den 13 september inför Biometria klassning av bränsleved i två klasser, prima och utskott.
  • Annons