I början av 1970-talet så beslutade Sverige att ge stöd till en liten massa och pappersfabrik i Vietnam (50 000 årston). Bygget mötte förvisso stora problem och pressen och borgerliga partier kunde i decennier gotta sig åt denna ”skandal”. Projektet utvärderades för ett 10-tal år sedan och enligt utvärderingen var Bai Bang ett mycket lyckat projekt. Framgången beror nog inte bara på Sidas ”klokskap” utan också på att Vietnam ändrade det ekonomiska systemet från centralplanering till en sorts marknadsekonomi.
En del har kanske hört att Bai Bang blivit en framgång. Men sannolikt känner få till att skogsdelen av projektet utvecklats till åtminstone en lika stor framgång. När jag började arbeta med Vietnam i början på 1980—talet så fanns en stor oro för skogstillgångarna. Vietnameserna skulle ansvara för vedförsörjningen men hade stora problem att klara åtagandet.
Råvaran till Bai Bang skulle komma från bambu (långfiber) och från planteringar av ett inhemskt trädslag — Styrax. Vid en inventering i början på 1980-talet så hittades dock bara 30 % av uppgivna planteringar. Planteringarna fanns upp i skogsområdena och där var det hård konkurrens om marken. När en plantering avverkades så tog ofta jordbruk över. Bambun blommade och dog i ett tidigt skede, och de tallplanteringar som skulle ersätta bambun som råvara blev mestadels mat åt bufflar.
Runt Bai Bang fanns på 1980-talet välskötta risfält i lägre liggande områden. I högre områden mellan risfälten fanns det totalt degraderade områden. Någon enstaka buffel kunde kanske finna lite bete. Försök gjordes att plantera med bl.a. Eucalyptus. Metoden vara att gräva ett hål och sätta ner en planta. Produktionen hamnade väl någonstans i storleksordningen 1 m3/ha/år.
I mitten på 1980-talet så började det bli krisstämning och det gjordes en del utredningar. Axel Bergman arbetade med planteringarna och han hade erfarenhet av intensiv eucalyptusodling i Sydamerika. Ambassaden lyssnade på Bergman och skrev ett brev till skogsmyndigheterna att ett försök med intensiv eucalyptusodling skulle etableras i närheten av Bai Bang. Så blev det.
De marker som var ”tillgängliga” och där planteringarna kunde etableras brukar jag beskriva som ”öken”. Skenhällan var tjock och vegetationen bestod ofta av en ormbunke som var indikatorväxt på usel bonitet. Vid den intensiva planteringen rev en bulldozer upp skenhällan och plantorna som sattes gödslades med NPK och buffeldynga. Resultatet blev högst lyckat och ett ”propagandaträd” blev 9 meter efter 18 månader.
Efter ett tag blev det folkvandring för att se på planteringarna. Sidaprojektet visade på en möjlighet och människor och myndigheter tog till sig budskapet och planteringar började sprida sig av sig själv. I början var det nog mest statliga skogsföretag och kooperativ som planterade, men efter de ekonomiska reformerna började också bönder plantera träd som en kommersiell gröda. Nu är det skog mellan risfälten och all ved till Bai Bang tycks produceras av bönder.
Det är mycket diskussion om misslyckade biståndsprojekt/program och biståndet hamnar ofta i försvarsställning. Det finns också en stor ovilja inom biståndet att lära från misslyckanden. Märkligt nog tycks det också finnas en ovilja att lära från det som lyckats.
Jag anser att planteringsprojektet i Bai Bang är en stor succé. Vid allehanda internationella möten pratar jag ofta om framgången i Bai Bang, men det finns ingen rapport att hänvisa till så tvivlare kan med rätta hävda att det är mitt personliga tyckande. Mats Sandevall och Bo Ohlsson vid SLU i Umeå har sökt pengar för att mera i detalj analysera vad som hänt med bondeplanteringarna i Vietnam men det blev nej. Det finns dock en massa frågor som är obesvarade och borde analyseras:
-Hur spred sig erfarenheterna till bönderna? Bönderna tycks ha anpassat den intensiva metoden så att den bättre passade böndernas förutsättningar. Hur?
-Landskapet har helt förändrats runt Bai Bang. Finns det ett missnöje med landskapsförändringarna?
-Många bönder har satsat på trädplanteringar och blivit vinnare? Finns det också förlorare?
-Vad kan vi lära oss från ”succén” i Vietnam?
-Finns det några ”dolda” problem?
I dagsläget så diskuteras ofta att involvera bönder i produktion av t.ex. bioenergi. Det går att peka på många problem som kan uppstå, så det synes mig viktigt att analysera lärdomar från de projekt som ser ut som framgångar. Det är en skandal att vi inte försökt lära oss mer från planteringarna i Vietnam.
Reidar Persson
reidar.persson@sprod.slu.se