— Skogsbolagen lurade min farfarsfarfar att sälja skogen och hur det gick till ville jag beskriva i min avhandling. Men jag hade fel. Liksom många andra som sålde fick han bra betalt för skogen. Han investerade pengarna i en gård med bättre jord närmare kusten, skogen var inte mycket att ha för en jordbrukare. Det säger Ove Lundberg, som skrivit en avhandling om Skogen och skogsbolagen vid Umeå universitet.
Det var på 70- och 80-talen som dagens svarta bild av skogsbolagen präglades, berättar Ove Lundgren. På teaterscener och i massmedia trummades budskapet ut om de ”onda” bolagen som hade ”baggbölat” skogen. Klasskampsretorik hjälpte till att förstärka motsättningarna och formade bilden av de bottenlöst onda skogsbolagen.
”Ingen kan klara ett kast från en såg
Bolaget dödade Anti idag” sjöng skådespelarna i NJA-pjäsen Strejk i Skogen 1972.
— Sjuttiotalsretoriken gav oss en förvrängd bild. Grundarna av skogsbolagen under 1800-talet var inga duvungar, men inte värre än entreprenörer inom andra branscher. Det var hårda tider och konkurrensen var knivskarp, säger Ove Lundberg.
Han vill teckna en mer rättvis bild av skogsbolagen. Ove Lundberg kallar inte skogspionjärerna för trä- eller punschbaroner utan för entreprenörer. Kampen mellan sågverksföretagen var hård och många stöp på vägen och förlorade allt de satsat.
Sågverksägarna finkammade skogen på den grova skogen. Vid sekelskiftet år 1900 var urskogen avverkad. Den klena skogen som blev kvar tog den expanderande massaindustrin hand om. Huggningarna gynnade inte naturvärdena, men vi får inte glömma att sågverken och massaindustrin lyfte Sverige ur fattigdom, säger Ove Lundberg.
Men baggböleriet är väl en historisk sanning?
— Ja men det handlade inte om skövling, och inte heller om bönder som lurades att sälja sin skog. Bakgrunden var den att ägarna till Baggböle sågverk i Västerbotten på 1840-talet medvetet eller omedvetet överutnyttjade sin avverkningsrätt på kronans mark. Det blev aldrig klarlagt i efterföljande rättegång om det var sågverksägaren eller bönderna som plockade ut mer skog än avverkningsrätten tillät.
Senare under 1800-talet blev det allt vanligare att sågverksägarna gick från systemet med avverkningsrätter och istället köpte skogsmarken av bönderna. Historierna är många om bönder som söps fulla och lurades att sälja sin skog till bolagen. Hur sanna är de här historierna?
— Visst förekom det att fastighetshandlare köpte upp reverser, skuldförbindelser och på så sätt med hjälp av domstol kom över gårdar. Men de flesta affärer vara nog sjysta. Mitt intryck är att bönderna, som min släkting, faktiskt fick bra betalt för skogen. Jag har dessutom gått igenom 10 000 brev om fastighetsaffärerna som finns i MoDomsjös arkiv och bara i ett brev nämner en inspektor att affären genomfördes efter en natts ”kaskande”.
Den största andelen av den skog som bolagen köpte av bönderna hade tidigare tillhört staten, som via Avvittringsverket, från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet överförde odlingsmark från Kronan till privata händer. Många av de här nybyggena var enligt Ove Lundberg för små och den odlingsbara marken var för dålig för att kunna försörja stora familjer. Det var den här typen av fastigheter som bolagen köpte.
Bonderörelsen i Sverige såg bolagens inköp som ett hot mot den självägande bondeklassen. 1906 fick bolagsmotståndarna i riksdagen igenom en lag som förbjöd bolagen i Norrland att köpa bondejord. Den lagen gäller än i dag. Från 1925 omfattade lagen hela Sverige.
— När bolagsförbudslagen infördes 1906 fanns egentligen inte mycket mark kvar att köpa. Bolagen hade köpt allt som var tillgängligt. Det egentliga syftet med lagen var att stoppa utvandringen till Amerika, säger Ove Lundberg.
Text: Tomas Lindberg tomas@skogen.se