Fritt fram att hugga skogen hur ung den än är. Och fritt fram att lämna hyggena oplanterade, åtminstone så länge de är små och alltså del i någon sorts kontinuitetsskogsbruk. Läs mer på nyhetsplats i tidningen.
Nu är vi omgivna av Danmark där statsskogsbruket har blivit ett frigjort Kristiania, av Tyskland som fjärmat sig från det preussiska skogsbruk vi själva lärt av dem, av Norge som snarare har övergivit skogsvården helt för att vältra sig i oljan och så Finland som snart kastar skötselkraven lika ogenerat som man kastar handduken i bastun.
En del vill att vi följer efter. Vad skulle då hända om även vi gav upp planteringsplikten som vi omhuldat i 110 år – och skyddet av ungskogen som varit självklar sedan 1948? Här är ett scenario:
Slutavverkningsåldern sjunker en aning. Men de flesta skogsägarna har ändå aldrig brytt sig om lagens gräns utan ligger kvar tiotals år över den. Av ekonomiska skäl.
Några markägare som är i desperat behov av pengar betalar det höga priset att avverka skogen innan den är ekonomiskt mogen. Sedan sitter de där med sina hyggen.
Andelen blädningsskog blir större än i Tyskland, Lübeckmodellens hemland. Kanske en procent totalt. (Tyskar räknar också pengar!) Andelen timmer ökar lite i virkesflödet. De självföryngringar som tyskar kallar naturnära och kontinuitetsskogsbruk har vi redan på stora arealer. Ingen större förändring där. På sikt kan avverkningarna fortfarande öka.
Samtidigt blir lite fler skogar trista att promenera i. Det är de nya blädningsskogarna där granen tar över och sikten försvinner. De ganska tunga ekipage som behövs för att med korta intervall hämta ut timmerstockar gör att dessa skogar får lite mer röta.
Miljöorganisationerna blir inte nöjdare än i dag. Men det ligger ändå inte i deras natur.
Det var bara ett scenario. Men knappast orimligt. Skogsvårdslagen skrevs före folkhemmet, när svenskt skogsbruk fortfarande fungerade som i dagens u-länder. Fattiga bönder hade inte råd att vänta med intäkterna och sköta skogen för sitt eget långsiktiga bästa. Därför behövdes en tvingande lag. Det främsta argumentet för att behålla skogsvårdslagen i dag, är att den mentalt vårdar normen om ett uthålligt skogsbruk.