Avkap innebär att delar av en stock kan kapas bort i bitar om tre decimeter tills felet försvinner, till exempel en krök. I rotändan är det för det mesta rotröta eller en gammal älgskada som avkapas. När det är gjort kan massavedsbiten klassas som timmer i stället.
Pierre QvistVida har börjat ge flera av sina avverkningslag i uppdrag att arbeta på detta sätt. Vinsterna är många enligt Pierre Qvist som är virkeskvalitetschef på Vida.
– Dels betyder det bättre betalt till skogsägarna, dels slipper våra sågar fel på bräder och plank som måste justeras, kapas bort. Det innebär annars fördyringar genom förändrade längder som kan bli svårsålda, säger Pierre Qvist.
Vida har gett förarna instruktioner om så kallade värdehöjande kap på 10, 30 eller 60 centimeter. På så sätt undviker man att en stock kanske vrakas och att den kan lyftas från massaved till sågbara sortiment med värdeökning som följd.
Enligt Vidas mätningar kan en massavedsbit ha ett värde på 285 kronor utan avkap. Om däremot ett avkap på tre decimeter görs på grund av till exempel röta och resultatet blir en frisk timmerstock på 3,05 meter ökar värdet som kubb till 380 kronor. Visserligen förlorar stocken tio procent i volym, men värdet på kubbiten ökar med 33 procent. Nettovinsten blir 23 procent för skogsägaren.
– På motsvarande sätt stiger värdet även om man kapar sex decimeter. Resultatet kan ju bli en ännu värdefullare stock, säger Pierre Qvist.
Fler snabba beslut för föraren, men vinsterna överväger enligt Vida.
Foto: Thomas Adolfsén/SKOGENbildFör maskinföraren innebär flera kap naturligtvis stort ansvar och snabba beslut, men enligt Vida överväger vinsterna – som inte enbart handlar om skogsägarens intäkt. Det finns till exempel också en vinst vid skotningen, eftersom besvärande rotben och krökar inte sinkar sorteringen. Om föraren vet att ett rotben kan tas bort efter ett avkap i skogen kan han eller hon lämna lägre stubbar, så då ökar volymen totalt sett.
Avkapade rotben i skogen innebär också att färre måste kapas i vältan. Skotarföraren slipper byta om till skyddskläder och riskerna med att arbeta i rotvältan. Ofta är avläggen dessutom små, varför lastbilarna på grund av bristande plats måste avhämta virke löpande och lasta och köra. Risken är att stockar med för stora rotben inte hinner kapas och följer med in till industrin och kanske vrakas.
Vidas metod får också stöd av Skogforsk som har analyserat ett hundratal avverkningsobjekt med och utan avkap. Resultaten visar att i snitt kapades 0,3 procent bort av trädens volym, samtidigt som timmerandelen ökade med 2,7 procent. Det låter inte så mycket, men på en stor slutavverkning blir det mycket pengar eftersom avkapningen innebär ett större antal normala timmerstockar som är värda mer än massavedsbitarna.
När man dessutom apterar timmerstockar i stället för massaved i roten på träden blir virket normalt längre och skotar- och lastbilslassen kan bli större.
Nackdelen med avkap kan enligt Johan Möller på Skogforsk vara att mer volym blir kvar i skogen, även om en del avkapsbitar tas till vara och kan ingå in i groten.
Så varför följer inte alla andra virkesköpare Vida när det gäller avkap? Pierre Qvist har inget riktigt svar på det och vill heller inte spekulera i hur andra virkesköpare tänker.
SKOGEN har talat med några virkesköpare som säger att mycket handlar om tradition och ovana vid det här tänkandet. Det finns också en rädsla för att rotrötan eller älgskadan är längre än sex decimeter och då försvinner en hel del massavedsvolym om man kapar så mycket. Skadorna varierar naturligtvis i olika skogar.
SKOGEN 4/2017