Tidigare forskning har visat att röta på tall är mycket vanligt i högriskområden. Det handlar om beskogad jordbruksmark med sandrik jord och högt PH-värde. I ett undersökt sådant område hade 90 procent av tallarna röta. Men ny forskning visar att även tall på moränmark, som tidigare förknippats med låg rötrisk, drabbas i stor utsträckning
Åtta sådana ”lågriskbestånd” som gallrats en gång har undersökts av Khaled Youssef. Han doktorerar på rotröta vid Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp.
Det nordligaste beståndet låg i trakterna kring Norrköping.
”När du tittade på tallarna verkade alla träd friska med täta gröna kronor. Då jag analyserade mina 600 prover från rötterna visades en annan bild. I genomsnitt hade knappa 20 procent angrepp av rotröta”, säger han i ett nyhetsbrev från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
Angripna tallar väntas tappa runt tio procent i årlig tillväxt, i värsta fall kan träden dö.
Problemen är välkända för gran. Enligt Khaled Yuossef tappar Sverige uppskattningsvis ett par miljoner kubikmeter i minskad tillväxt i granskogarna per år på grund av rotröta. Det motsvarar intäkter på en miljard kronor.
”Men tallen ligger lika illa till. Det finns all anledning att ta hotet på allvar och behandla stubbar både vid gallring och slutavverkning. Andra åtgärder kan vara att dra ner på gallringarna eller att avverka på vintern”, säger han.
I hans forskning ingår också att spåra rötangrepp på tall och gran med drönare. Målet är att hitta den genetiska skillnaden hos träd som inte angrips för att få fram motståndskraftiga plantor.