Temat, vad, som händer i EU och vad det betyder för svenska skogsägare, lockade många medlemmar till det digitala mötet tidigare i veckan.
Martin Kihlberg började med att förklara att det inte finns någon gemensam skogspolitik för EU-länderna. Just skogen, är det beslutat, ska vara en nationell kompetens. Ändå kan ingen ha missat att förslagen kring skogen duggar tätt. Anledningen är att detta görs via områden där EU har mandat att styra, nämligen miljö, klimat, handel och energi.
För skogen är numera ett prioriterat intresse hos EU:s beslutsfattare. Och, enligt Martin Kihlstedt, är bevarandeperspektivet det mest framträdande.
Just detta möte kom att handla mest om taxonomin, ett regelverk som ska definiera vad som är hållbara investeringar. Hållbarhet omfattar som bekant flera aspekter som, till exempel biologisk mångfald. För närvarande är dock fokus först och främst på klimatet.
Martin Kihlberg tycker att behandlingen av skogsbruket lämnat en del övrigt att önska.
– Taxonomi är bra men jag tycker inte att skogen behandlas bra i taxonomin, sa han.
BORTSER FRÅN SUBSTITUTIONSEFFEKTEN
En brist är att substitutionseffekten inte finns med, det vill säga den klimatnytta som träprodukter gör när de ersätter fossila material.
Men mest syftar han på att EU: gått från att betrakta skogsbruket som en hållbar, grön näring till att placera det i klassen för verksamheter som är skadliga för klimatet, likt biltillverkare.
Det gör att bevisbördan om klimatnytta hamnar på skogsbruket. Ett hållbarhetskriterium enligt taxonomin är nämligen att med en teoretisk tidslinje kunna visa att kolbalansen efter en skötselåtgärd, som en avverkning, skulle vara återställd efter 30 år.
Det har visat sig vara mycket komplicerat att skapa en sådan teoretisk modell, även när skogsnäring tar hjälp av forskning, berättar Martin.
Och så är det detta med skogens omloppstider. För ett bolag med stora marker är det kanske möjligt att visa återställd kolbalans, eller en ökad kolsänka, på en trettioårsperiod.
– De kan jobba med att kompensera med förädlade plantor och åtgärder inom plantering och skötsel. Men för en skogsägare med 50 hektar som kanske gör en avverkning under den tilltänkta perioden, blir det svårt, säger han.
KLIMATANPASSAT SKOGSBRUK – EN MÖJLIG VÄG
Men enligt Martin Kihlberg innehåller taxonomin ett kriterium som är mer rimligt för privatskogsbruket, nämligen att uppvisa en anpassning till klimatförändringar. Det är en väg som skogsägarrörelsen valt att gå.
– Här finns mycket man kan göra som i grunden är bra för skogsägaren. Som att sätta rätt träd på rätt plats, anlägga blandskog och skydda skogen mot stormskador. Skogsstyrelsen har konkreta, bra tips.
Han uppmanar överhuvudtaget till engagemang i EU-frågor.
– Från svenskt håll sa vi länge bara nej, eftersom EU inte ska ha någon gemensam skogspolitik. Jag har sympati för den uppfattningen men idag funkar inte det argumentet. Vi måste vara med och påverka de förslag på regelverk som faktiskt kommer, sa Martin Kihlstedt.
Fakta
Om Martin Kihlberg
Hållbarhetschef och chefsjurist hos Landshypotek bank. Har i flera år jobbat i dialog med skogsägarföreningar, skogsbolag, Skogsindustrierna samt banker och politiker för att analysera förslag från EU och gemensamt bemöta dem i exempelvis remissvar och debattartiklar. Det gäller inte minst taxonomin och avskogningsförordningen (som är en mer omfattande ersättning för timmerförordningen). Bägge EU-förslagen kan få betydelse för hur skogen värderas som ekonomisk tillgång.