Askdöden: Det värsta jag sett

22 augusti 2007 Pia Barklund, expert på trädens skadesvampar vid SLU, vill lösa askdödens gåta. Och det är bråttom för askdöden sprider sig snabbt och är betydligt aggressivare än den fruktade almsjukan.

Askdöden: Det värsta jag sett

Både unga och gamla träd angrips. Vad som orsakat sjukdomen har länge varit en gåta, men nyligen gjorde forskarna ett kraftfullt genombrott när svampen som sakta stryper träden identifierades. Det rör sig om en helt ny svampart som tidigare inte har beskrivits. Svampen har fått namnet Chalara Fraxinea. För fyra år sen började den angripa träd i Sverige.
— Vi tror att den har spritt sig från Östeuropa till Sverige, där har man haft skador på asken sedan början av 1990-talet. I Litauen har 60 procent av asken slagits ut. Det kan vara så att den här svampen har funnits länge på asken, men plötsligt utvecklat en mer aggressiv ras eller variant, säger Pia Barklund.
Vad kommer att hända med asken i Sverige?

— Det här är som enskild trädsjukdom det värsta jag har sett, men jag tror att asken som art kommer att klara sig, men många träd kommer att dö. Nu finns svampsjukdomen i Sverige i hela asken utbredningsområde. Svampen dödar träden genom att den äter sig runt stammen och stryper näringstillförseln. Trädet ringbarkas. Unga askar är känsliga och dödas snabbt av svampen. Äldre träd klarar sig bättre i kraft av sin storlek och kan skjuta fler sidoskott, säger Pia Barklund.

Vi besöker ett askbestånd i norra Uppland som planterades i samband med omställningen i jordbruket 1992. Här är en stor del av träden angripna . Många träd är döende, men kämpar emot och har skjutit nya skott. Pia Barklund tror dock att de flesta av de angripna träden i den här ungskogen är chanslösa.
— Men vi ser också en viss motståndskraft; en del träd klarar angreppen. Det kan vi utnyttja.

Tyvärr är den askfröbank som försörjer plantskolorna med frö också angripen. Men gör genetikerna ett nytt urval och bygger upp en fröbank med träd som är okänsliga för angrepp av skadesvampen Chalara Fraxinea kan vi kanske lura askdöden, tror Pia Barklund.

Text och foto: Tomas Lindberg tomas@skogen.se

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Johanna flyttar från Södra till Setra
SkogsJobb