Kartläggningen av granbarkborrens genom gör det lättare att förstå hur och varför den blivit en så framgångsrik skadegörare. Kunskapen kan leda till metoder att bekämpa insekten, enligt ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Analysen av arvsmassan visar att granbarkborren har ovanligt många gener som hjälper till att bryta ned växters cellväggar. Däremot har den förhållandevis få gener för att göra sig av med kroppsfrämmande ämnen. Detta förvånar forskarna eftersom kåda i träden är giftig för granbarkborren.
Kartläggningen kan bädda för bekämpning med RNA interferens – en molekylärbiologisk metod som med hög precision slår ut specifika gener. Det kan exempelvis göras genom att påverka granbarkborrens föda så att den stänger av vissa gener hos just den här arten.
Intresset för att hindra granbarkborrens framfart är stort. I Europa och Asien förstör den 100 miljoner kubikmeter granskog per år.
Nu väcks hopp om att RNAi-metoden på sikt kan användas för praktisk bekämpning ute i skogen.
– Man kan exempelvis slå ut gener som har en direkt påverkan på överlevnaden eller inrikta sig på de gener som är viktiga för barkborrarnas reproduktion eller förmåga att uppfatta de feromoner som de använder vid parning och för att angripa granskog, säger Martin N Andersson, docent vid Lunds universitet.
Den genom-baserade metoden är artspecifik vilket innebär att den inte har några oönskade, skadliga bieffekter på andra organismer.
– I Nordamerika finns många andra betydelsefulla arter av samma barkborresläkte och där kommer granbarkborrens genom att bli ett slags grundkarta som hjälper amerikanerna att studera sina arter, säger Fredrik Schlyter, professor vid SLU.
Utöver Lunds universitet och SLU har forskare vid Tjeckiska Lantbruksuniversitetet, Norsk Institutt for Bioøkonomi, Max Planck Institutet för kemisk ekologi i Tyskland samt SciLife i Uppsala deltagit i studien.