I fredags publicerade SKOGEN en artikel där LRF underkände artskyddsutredningens slutsatser och förslag. LRF menade bland annat att ”det skulle betyda enorma förluster av träråvara och ekonomiska förluster för hela skogsbranschen. Allt skulle stå still under fyra månader, varenda skogsmaskin. Vi pratar om förluster för skogsbranschen på tiotals eller till och med 100 miljarder kronor.”
Birdlife Sverige anser det ytterst beklagligt att LRF genom drastiska utspel skapar en (naturlig) rädsla hos människor för att förlora sin inkomst, i syfte att skjuta artskyddsutredningen i sank. Det scenario som LRF målar upp i citatet skulle givetvis aldrig bli verklighet, det vet även Palle Borgström och LRF.
Istället för ett totalförbud mot allt skogsbruk under maj-augusti handlar det om att skogsbranschen rimligen borde visa något av en generell hänsyn mot de djur och fåglar som lever i den skog som avverkas. Varje år dödas miljontals djur- och fågelungar av skogsmaskiner, eftersom de inte kan fly undan. (Samma sak sker i jordbrukslandskapet, men där är det av förklarliga skäl nödvändigt att skörda under vår/sommar och därmed svårare att anpassa.) Det handlar alltså om att en del av all den skog som avverkas borde kunna hanteras utanför fåglarnas häckningstid och när mängder av hjälplösa djurungar finns i skogen. Med planering och framförhållning skulle de ekonomiska förlusterna bli försumbara jämfört med vad LRF påstår.
NEJ- ARTSKYDDET FÖRSVAGAS INTE
Att LRF är besvikna på artskyddsutredningen har med stor tydlighet framkommit även under utredningens gång. Organisationens representant i utredningens expertgrupp verkar ha förutsatt att utredningens direktiv om att implementera ett effektivt artskydd i själva verket skulle innebära att artskyddet försvagas. Trots upprepade förtydliganden att många av utredningens slutsatser egentligen handlar om att Sverige hittills underlåtit sig att tillämpa det artskydd som lagen redan kräver, så förfäras LRF över det som artskyddsutredningen konstaterar.
Kanske är det ovan nämnda missuppfattningar som medfört den inställning som LRF förmedlar, nämligen att jord- och skogsbruksnäringen absolut inte vill bidra mer än idag för att minska den enorma förlust av biologisk mångfald som fortsatt pågår i det svenska naturlandskapet, en förlust som drivs av det alltmer intensiva jord- och skogsbruket.
Birdlife Sverige ifrågasätter denna inställning. Som ideell naturvårdsorganisation har vi svårt att förstå att näringar som utnyttjar en gemensam naturresurs inom sitt företagande inte själva ska behöva bidra till att bevara ekosystemen för kommande generationer och andra arter som människan samexisterar med. Även om en person (ur ett mänskligt/juridiskt perspektiv) har rätt att utnyttja mark för jord- och skogsbruk, så måste det med denna nyttjanderätt komma ett ansvar för de ekosystem som ger ekonomisk vinning för den enskilde. Är det verkligen rätt att en person eller ett företag får förstöra ett skogligt ekosystem för alla dess invånare (och för andra människor), när det tar många hundra år att återskapa det?
NATURVÅRD SKA GE EKONOMISK VINNING
Birdlife Sverige ser mer än gärna att den skogsägare som verkligen gynnar biologisk mångfald i skogen samtidigt får (stor) ekonomisk vinning av det. Med andra ord önskar vi att betydligt större ersättning kan betalas ut jämfört med idag. Men det är inte rimligt att enbart staten/samhället ska stå för den kostnaden, eftersom lagen (och det sunda förnuftet) kräver att markägare visar hänsyn till den natur som de nyttjar.
Vårt förslag är skogsbranschen gemensamt tar ansvar för den frihet och förmån man fått att äga och avverka skog som alla är beroende av, genom att för varje tjänad krona avsätta några ören till en fond som syftar till att bibehålla ekosystemen (vilket så klart även skulle gynna branschen långsiktigt). Från denna fond skulle sedan ekonomisk ersättning betalas ut till de markägare som har betydande naturvärden i sin skog, och som verkligen ser till att de bibehålls och utvecklas. Detta som ett komplement till dagens system med statlig ersättning vid reservatsbildningar och liknande.
Vi tror att en mycket stor andel av de skogsägare som LRF säger sig företräda egentligen vill skapa en bättre samexistens med de ekosystem vi själva är en del av. LRF borde lyssna mer på dem, istället för att så entydigt fokusera på kortsiktig ekonomisk lönsamhet.
DANIEL BENGTSSON
Birdlife Sverige