Snytbaggarna tycks påverkas av myror som försvarar en födoresurs, exempelvis den söta honungsdagg som bladlöss producerar. I en ny studie har nu forskargruppen undersökt vilka beteenden som kan ligga bakom snytbaggarnas minskade gnag när det finns aggressiva myror vid plantan.
Beteendet hos snytbaggar och stackmyror observerades vid granplantor som antingen hade små kolonier av bladlöss som besöktes av myror eller som helt saknade bladlöss. Alla plantor stod i närheten av myrstackar där det fanns gott om myror på marken.
Myror invid plantor med bladlöss var mer aggressiva mot snytbaggarna än myror vid plantor som saknade bladlöss. Snytbaggarna både angreps oftare och under längre tid vid plantorna med bladlöss. I samband med angrepp från myror så rörde sig snytbaggarna mer än vad de annars gjorde. En slutsats av observationerna är att den ökade rörelseaktiviteten leder till att snytbaggarna i högre grad lämnar plantor med aggressiva myror och därmed äter mindre på dessa plantor.
Inga snytbaggar dödades eller blev synbart skadade av myrornas angrepp. Effekten av myrornas angrepp var i stället att de påverkade snytbaggarnas beteende. När en predators närvaro har effekter på en annan organism utan att denna blir dödad brukar detta i ekologisk litteratur benämnas ”non-consumptive interactions”. Den nya studien är ett av få exempel på där man lyckats klargöra vilka beteenden som ligger bakom de minskade skador som ofta är resultatet av sådana interaktioner.