Skogslegender:

  Är ugglan verkligen en uggla? 

15 januari 2025 Häxor, människoätande monster och andlig polis – i nordamerikansk folktro tar sig ugglor många skepnader. 

  Är ugglan verkligen en uggla? 
I nordamerikansk folktro betraktades ugglor med hornliknande fjädertofsar – som den östliga skrikuven (Megascops asio) – som särskilt farliga och kanske rentav inte fåglar alls, utan något annat väsen. Foto: Creative Commons.

Låst artikel för våra prenumeranter

Du är inloggad på Skogen, men du saknar behörighet till detta material.

Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.

Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.

Var vänlig ladda om sidan

Vi kunde inte säkerställa om du är inloggad eller inte. Var vänlig ladda om denna sida.

Vill du läsa hela artikeln?

Föreningen Skogen

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.

  • Tillgång till artiklar på skogen.se
  • Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
  • E-tidning
  • Mediaarkiv
Se prenumererationserbjudanden här Köp prenumeration här

Redan prenumerant?

Prenumererar du redan på Tidningen Skogen? Då loggar du in på ditt konto här:

Ugglor bär på rik symbolik för många av Amerikas urinvånare. Deras hoande kan tolkas som en varning till människor som har misskött sig, som meddelanden från hädangångna anfäder eller som omen om stundande dödsfall. Hos folkgruppen Hopi i dagens Arizona utgör berguven Mongwu en form av andlig polis som ser till att människorna sköter sig.  

Shastaindianerna i dagens Oregon och Kalifornien har dock ett sämre förhållande till ugglorna. Enligt legenden hemsöktes shastafolket för länge sedan av fem monstruösa systrar med enorm aptit. Varelserna, Tah-tah-kle’-ah (ungefär ugglehäxa), bodde i en grotta ute i skogen och hade flera magiska förmågor: De kunde imitera jordens alla språk och anta skepnaden av skogens alla djur. Varje natt förvandlade de sig till rovfåglar och slukade stora mängder ödlor, ormar och grodor – men favoritbytet var människobarn.  

En dag var en grupp shasta ute i skogen och letade efter ätbara rötter. Genom att imitera deras språk lyckades en av ugglehäxorna komma nära nog för att stjäla en liten pojke. De hiskeliga systrarna tänkte hålla pojken fången tills han blev äldre och mer användbar, men en natt lyckades han fly. Kort därpå exploderade grottan i ett regn av glödande stenar.  

Fyra systrar dog, men den femte föll ned i en flodravin och drunknade. Det enda som blev kvar var ett öga. Ur detta öga, förtäljer legenden, skapades världens alla ugglor.  

Så slutar åtminstone berättelsen. Men kanske flyttade den femte systern bara österut?

Stammarna Seminole och Muskogée i dagens Florida och Oklahoma sägs än i dag vara drabbade av ugglehäxorna Stikini. Om dagen ser Stikini ut som människor, men nattetid kräks de upp sina inälvor, hänger upp dem i skogens träd och förvandlas sedan till befjädrade monster som livnär sig på mänskliga hjärtan. I gryningen sväljer de sina inälvor igen och återgår till mänsklig form.  

Det går att skydda sig mot Stikini genom att utföra en magisk dans och/eller att beväpna sig med pilar av ugglefjädrar och medicinalörter. För allt i världen bör man undvika att säga ordet Sti … 

Ja, du förstår. Det ökar nämligen risken att dra till sig häxornas uppmärksamhet. 

KRISTIN PINEDA SVENSKE

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Ida får Skogens Oskar
SkogsJobb