–Många ser framtidsstudier som ett svar på frågan om hur det blir, att man på något sätt kan upptäcka framtiden och därmed anpassa sig till den, säger Erik Westholm, professor i landsbygdsutveckling vid SLU och i kulturgeografi vid Högskolan Dalarna.
–Och alla prognoser är inte galna, men grundsynen är en annan, anser jag: Vi skapar framtiden. Förutsäga eller skapa är två diametralt olika synsätt.
I juni utkom antologin ”Som man ropar i skogen – vägval som berör oss alla”, där Westholm bidrar med ett kapitel som bygger på hans tidigare forskning inom Future Forest. På väg är också en bok, utgiven av Springer Int Publishing, om framtiden för de nordiska skogarna.
Framtidsstudier kan ske på olika sätt; tänkta scenarior, modeller, beräkningar eller intervjuer. Erik Westholm och hans kolleger har intervjuat strategiska personer med kunskap om skogens framtid i Sverige och utomlands, granskat globala skogstrender och studerat dokument. Fram träder en bild av en skogssektor som står på ganska stela ben och inte heller vet vart den ska gå.
Det som avses med ”sektorn” är oftast de aktörer som brukar skogen ekonomiskt, den traditionelle jägmästaren och råvaruproducenten, som grundar sin syn på skogsbruk på 1800-talets framväxande vetenskap och skogsindustri. Det har varit framgångsrikt, skriver Erik Westerholm, men det finns en värld utanför sektorn.
Den tränger sig nu på, den påverkar sektorn i hög grad. Och den har åsikter och en delvis annan syn på vad skogen är till för. Nu är spelplanen global, och gamla sätt att tänka och handla kanske inte har tillräcklig flexibilitet i en snabbt föränderlig värld. Vart leder ”sektorns” traditioner, tankesätt och handlingsmönster, när utmaningarna är nya?
Westholm urskiljer två huvudlinjer. Den ena linjen är skogsnäringens traditionella, där globala utmaningar kan besvaras med ökad produktion för exempelvis bioenergi, som kolsänka, en ”grön” tillväxt, och där svensk skog kan bli ännu viktigare när befolkningstillväxten är stor.
Den andra linjen ser skogsbruket från utsidan och kritiserar för att miljömål inte nås och biologisk mångfald inte upprätthålls, och anser att vi i grunden måste förändra våra produktions- och konsumtionsmönster.
Men båda linjerna, som här är förenklat beskrivna, är osäkra inför framtiden, anser Westholm. För nu är skogen inte som den var. ”Den tid är ute då skogsindustrin kunde leva i hundra år på några enkla grundprinciper”, avslutar Erik Westholm sitt kapitel.
Så hur blir det nu? Är skogssektorn beredd att skapa framtiden, eller vill man tyda tecken och tolka hur den blir?
–Nog är skogsnäringen medveten om förändringar, man satsar bland annat på forskning, exempelvis Mistra, där jag deltog fram till 2013. Så långt dominerades ändå forskningen av synen på Sverige som ett råvaruproducerande land, och avsikten med forskningen var att öka produktionen av virke – och inget fel med det! Men det händer mycket annat nu.
Enligt Erik Westholm pekade också internationella utvärderare på att Mistra var mest inriktat på tillväxt och skötsel, medan de stora processer som i grunden påverkar skogsbruket inte studerades.
–Jag hade nog tänkt mig det mer som en stor, öppen diskussionsplattform om svenska skogens framtid och där olika perspektiv kunde brytas.
Skogen är intressant för framtidsstudier, säger han också. Skogens mansålderperspektiv påminner om demografi, där man ju studerar befolkningen.
–Människan är mer förutsägbar än de flesta fenomen. Vi vet ganska säkert att man blir ett år äldre i taget! Och vilka åldrar som är mest produktiva, vilka behov som finns i vissa åldrar. Skogen är lite på samma sätt, och skogsfolket har ju alltid tänkt med långa perspektiv. Men nu, anser Erik Westholm, krävs en omställningsberedskap, och han frågar sig varför inte exempelvis innovationsklimatet är en stor fråga i ett skogsforskningsprogram.
–Oavsett vad som händer, så finns skogsmarken kvar och det går att producera virke. Kanske förklarar det en viss tröghet. Och det är viktigt att komma ihåg att svenska skogsföretag lyckas utomlands. Globalt kan det gå bra, men svenska produkter kanske kommer att se annorlunda ut i framtiden.
Som framtidsforskare är ett klargörande av själva begreppet viktigt för honom, liksom rimligen för hela den svenska skogen, sektorn, näringen och alla andra. Vad är framtiden?
–Den som formulerar vad framtiden är, den som får legitimitet för sin bild, får makten över dagsagendan, säger Erik Westholm.
Just det. Så vad ska upp på bordet nu?
SKOGEN 6-7/2014
Erik Westholm är bland annat ledamot av Skogs- och lantbruksakademien och delägare av 600 hektar skog i Bergslagen. Första kapitlet av Som man ropar i skogen finns att läsa på www.extrakt.se/debatt-opinion. Porträttfoto: Lars Klingström