SLU åker just nu tillsammans med Skogforsk landet runt i en ”roadshow” och presenterar jätteprojektet Heureka. Sedan år 2002 har forskare stoppat in kunskaper om skogshushållning, naturvård och rekreation i sina datorer och byggt ett system som svarar på frågor om det mesta. Med det kan man hantera allt inom skoglig planering.
Ett av programmen visar på bild hur det enskilda beståndet utvecklas om det sköts på olika sätt. Fritt fram att pröva olika föryngring, röjning och avverkning. Ett annat program i paketet fixar skogsbruksplanen på fastigheten. Samma program klarar även av bolagens strategiska planering med många avdelningar och krav på samordning. Andra program hjälper politiker och tjänstemän som ska ta beslut på nationell nivå. Och dataprogrammen finns färdiga. Bara att ladda ner på Internet till sin PC. Gratis.
— Det är världsunikt att föra ihop hela planeringen på det här sättet, säger Tomas Lämås som lett projektet.
Programmet för enskilda fastigheter eller bolagsinnehav heter PlanVis. Det skiljer sig på många sätt från dagens skogsbruksplaner. För det första kan man ta med skogsbrukarens personliga önskemål i planeringen.
— Åtgärdsförslagen i vanliga planer baseras på förrättningsmannens bedömning i fält. I bästa fall efter ett samtal med markägaren, säger Peder Wikström på SLU.
Med PlanVis väger man inte bara in när pengarna från virket ska komma, utan också önskemål om skogstillstånd, önskad omloppstid, virkessortiment i utfallet, naturvård eller kanske rekreationsvärden.
För det andra kan skogsskötseln optimeras. Det betyder att datavertyget vaskar fram det bästa av tusentals skötselalternativ. Inte bara för den vanliga skogsbruksplanens stela tioårsperiod, utan för så lång tid som man önskar planera. Och då har markägaren fått välja vad han eller hon tror om framtida priser och avverkningskostnader, man har vägt in behov av virkesleveranser, krav på kalkylränta och mål för naturvården.
Problemet är bara att valen är för många. PlanVis går definitivt inte att använda om man är en vanlig skogsägare som mest ägnar sig åt annat än att göra planer. Programmet är snarare tänkt för större förvaltningar och för småskogsbrukets rådgivare: inspektorer, konsulenter, bankmän. Även virkesköpare har redan setts tindra med ögonen vid programdemonstrationer. Men programmet är för stort till och med för dem.
— Det finns tusentals variabler som man kan rita ut kartor över, säger Peder Wikström. Ja, man kan ta fram ett skötselprogram som optimerar barrmängden om man så vill.
Valmöjligheterna blir ”lite för översvallande” som Johan Sonesson uttrycker saken. Därför behöver en rad alternativ spärras.
Men vem som ska ta fram en praktiskt användbar version är osäkert. Holmen och SCA testar just nu. LRF Skogsägarna tittar också på PlanVis. Och PC Skog uppger att deras planprogram kan exportera data om skogen till Heurekas programvara.
Forskarna själva får inte göra klart programmen. Det skulle konkurrera med — eller konkurrera ut — kommersiella företag som gör skogsbruksplaner eller program för planering. Om det ska bli några riktiga skogsägaranpassade planer måste planföretagen själva utveckla färdiga så kallade ”gränssnitt” och tillämpningar. Men även om programmen är gratis har Heurekas projektledning inte bestämt sig för att släppa källkoderna. Därför kan företag på marknaden inte själva bygga vidare på forskarnas resultat och fritt utveckla egna program.
Men PlanVis och de andra programmen behövs i det praktiska skogsbruket.
— Dagens skogsbruksplaner är baserade på en mall för skogens skötsel från 1980-talets skogsvårdslag. Och det har ju faktiskt inte funnits någon större efterfrågan på bättre flexibilitet och kvalitet, säger Johan Sonesson och förklarar vad han menar:
— På 80-talet var säljargumentet för en skogsbruksplan: ”Du måste ha en!” Skogs-ägarna svarade: ”Gör den billigt då!” Och Skogsstyrelsen gjorde billiga skogsbruksplaner grundade på den Översiktliga Skogsinventeringen, ÖSI. Sedan blev planen ett krav för certifiering. Ingen har tvingats att satsa på verkligt bra kvalitet.
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se