Annika berättar att hon är anställd i sin pappa Dan Håkanssons skogsentreprenadföretag i Ullared. Personalen består av fem personer, alla specialiserade på skotning. Ett annat företag ansvarar för skördarna.
Vad har du för utbildning?
Jag gick skoglig linje på naturbruksgymnasiet, Plönninge-gymnasiet utanför Halmstad. Jag var enda tjejen i klassen, det verkar som om det är en i varje årskurs!
Varför naturbruksgymnasium?
Familjen äger skog, så jag ville lära mig om skötseln. Men det var inget självklart val. Efter gymnasiet började jag köra för pappa och på den vägen är det. Jag har varit skotarförare i tio år nu!
Har du gått kurser för att uppdatera och vidareutbilda dig?
Ja, Gröna kortet från Skogsstyrelsen uppdateras ju vart femte år, det är bra. Nyligen gick jag en kurs om körskador som Skogsstyrelsen och Södra höll i. Det är mycket med natur och miljö nu, att man ska vara rädd om bäckar och vattendrag. Man får inte köra sönder dem, och det får inte hamna skit i dem när man kör.
Ändrade kursen om körskador ditt sätt att jobba?
Man har ju tänkt på körskadorna innan, men det är mer prat om dem nu. Vi fick lära oss vad man ska göra för att skona naturen, men det är svårt när det har regnat och är blött. Vi fick inte köra på kursen, vi tittade på naturen och undersökte bäcken för att se vad det finns för liv i den. Sedan fick vi se exempel på hur man lägger ut mattor och broar. Järnbroar är inte så bra, det faller ner jord i bäcken från hjulen när man kör på dem. Det är bättre med grävmaskinsmattor.
Tycker du att det du lärde dig nått ut på fältet?
Ja, nu har vi alltid grävmaskinsmattor med oss på skotaren. Behövs det fler ringer man och beställer så körs det ut från Södras lager. Man kan lägga ris också, på särskilt utsatta ställen. Ibland får man lägga ut efterhand för att komma fram med skotaren. Det är viktigt att planera och att skördarförarna lägger vägarna rätt. Jag har lärt mig litet mer av kursen.
Kurserna påminner om varandra, men Gröna kortet handlar även om att vara vaksam så man inte kör över kulturlämningar som husgrunder och rösen. Och att man måste lämna kvar död ved, kantzoner, trädgrupper på hyggen, och skydda bäckar. Naturhänsyn, helt enkelt.
Några fler kurser?
Ja, jag har tagit Guldkortet som handlar om virkeslära och aptering. Jag gick den för tre år sedan, snart är det dags för uppdatering av den också. Det är VMF, virkesmätarnas före-ning som håller i den.
Andra små kurser som jag gått är till exempel ADR. Vad man ska tänka på när man kör dieseltankar på vägen. Hur mycket man får ha med sig och hur man skyltar om farlig last. Sedan har det varit mera tekniska kurser, om tekniken i maskinerna. Det är mycket att hänga med på och uppdatera sig i. Allt mer jobb läggs på förarna, vi sköter oss mer och mer själva nu. Det är inte ofta någon från kontoret kommer ut i skogen, det är mest telefonkontakt.
Kommer du alltid att jobba med detta eller har du andra planer?
Ibland har jag haft perioder när jag har funderat på att göra något annat. Men jag kan ju detta och gillar mitt jobb. Jag kanske fortsätter hela livet!
Kan du tänka dig att ta över företaget i framtiden?
Det vet jag inte, så långt har vi inte tänkt. Det är mycket jobb, jag ser ju hur pappa håller på jämt. Skulle jag ta över måste jag lära mig både bokföring och att meka. Det är viktiga grejor, och inte så lätt att sätta sig in i. Det skulle vara svårt att känna sig ledig, jobbet och ansvaret skulle alltid vara i tankarna. Man måste ju få det att gå ihop.
Text och foto: Karin Bernle
SKOGEN 2/2013