Känner du igen rubrikerna ovan? Förmodligen gör du det. Många kända forn- och kulturlämningar i skogen skadas av oss skogsbrukare. Heltäckande inventeringar saknas men Skogsstyrelsens stickprovsinventering ger en dyster statistik: På 30 procent av markerna lämnas inte full hänsyn. På omkring tio procent av objekten har skogsbruket visat obefintlig hänsyn. Detta är alltså på kända fornlämningar, därutöver skadas en mängd okända lämningar, framför allt vid markberedning.
Böter och upp till sex månaders fängelse kan bli resultatet för den som är skyldig men saknade uppsåt. Trots omfattande skador är det ett fåtal som varje år döms för brott mot kulturminneslagen. Man kan fråga sig om samhället tar brotten på allvar. En orsak till att så få åtalas kan vara att polis och åklagare inte tycker att brotten är så grova att de är värda att ta till domstol. En annan orsak kan vara den korta preskriptionstiden. Om skadan inte upptäcks förrän efter två år finns det inte mycket rättsväsendet kan göra.
Frågan är också om skogsbruket tar frågan på allvar. Mer och mer, menar personer med insyn i utvecklingen. Det sker hela tiden förbättringar och den ökade medvetenheten kan också vara förklaringen till att skadorna ökar. Ju mer kunskap man får, desto mer kulturlämningar upptäcks. Skadepuckeln kan vara ett naturligt steg mot färre skador på forn- och kulturlämningar.
Tyvärr verkar processen mot bättre medvetenhet och kunskap ta lång tid. Nu är det närmare 14 år sedan Skogsstyrelsen gav ut första upplagan av boken ”Kulturmiljövård i skogen”. En jämförelse med naturhänsynen ligger nära till hands. Under samma period har skogsbruket tagit sig an naturvården med nästan full kraft. Inom naturvården går skogsbrukets frivilliga åtaganden mycket längre än lagens krav. Visst sker det lagbrott även här. Men trots det har skogsbruket mycket att göra om ambitionsnivån för kulturmiljövården ska bli lika hög som för naturvården. Den nyfikne frågar sig varför.
Svaret är enkelt. Det stavas ”opinionen”. Skogens naturvärden försvaras av starka nationella och internationella naturvårdsorganisationer. Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Greenpeace har skapat ett enormt opinionstryck för bättre naturhänsyn. Motsvarande opinionstryck i kulturmiljöfrågor saknas nästan helt.
Parallellen till ministrar som tvingas avgå för att de inte har betalat sin TV-licens ligger nära till hands. Att många struntat i att betala TV-licens kan knappast ha undgått någon. Ständigt återkommande inslag om TV-pejling talar sitt tydliga språk. Men när mediedrevet och möjligen också den folkliga opinionen höjer sina röster blir lagen till lag och syndarna ska dras inför rätta. Opinionen är starkare än lagen.
Vem vet, kanske krävs det att hembygdsföreningarna runt om i landet kedjar fast sig vid en eller annan avverkningsmaskin för att frågan ska lyftas till nästa nivå. Kanske krävs det att någon startar föreningen Global Heri-tage och formar ett globalt nätverk av proffs-aktivister till skydd för kulturlämningar. Det verkar i alla fall inte räcka med avancerade GIS-system för att komma till rätta med problemet.
I sin senaste rapport konstaterar Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet att brister i rutinerna hos Skogsstyrelsen bidrar till de höga skadorna. Det känns som en allt för självkritisk analys. Visst har myndigheten ett ansvar när det gäller att informera och övervaka hur skogsbruket sköter sig. Men får inte glömma att det egentliga ansvaret ligger på skogsägarna själva.
Fornlämningar är vanliga och inget udda fenomen som det är lätt att missa. De förekommer på mer än var femte avverkningstrakt och är antagligen enklare att upptäcka än många naturvärden. Via Riksantikvarieämbetets hemsida kan vem som helst ladda ned listan över kända fornlämningar. Med ett knapptryck visas de dessutom på kartan. Den minoritet som inte har en dator kan gå till biblioteket eller ett internetcafé.
I dag finns det knappast någon rimlig ursäkt för att skada kända fornlämningar. Framtiden får utvisa om opinionen eller lagen kommer att skapa det tryck som behövs för en anständig kulturmiljöhänsyn i skogsbruket.
Läs mer
Besök hemsidan
http://www.kms.raa.se/cocoon/fmis-public/search.html.
Där kan du söka alla kända fornlämningar i ditt närområde och visa dem på kartan i t.ex. Google Earth.
Text: Erik Viklund