Cecilia Ulfhielm ansvarar för ett nystartat samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen – Kulturpolytax. Syftet är att se hur skogsbruket klarar hänsynen till vårt kulturarv.
Förra året inventerades 300 slutavverkningar över hela landet. De hade lottats ut bland tre år gamla avverknings- anmälningar. Bara hyggen med kända och registrerade lämningar var med i utlottningen. Det var antingen fornlämningar som skyddas av kulturminneslagen eller yngre kulturlämningar som skyddas av skogsvårdslagen.
Var fjärde skadad
Resultatet var förfärande. Hälften av alla lämningar hade påverkats av avverkningen – och var fjärde lämning var skadad eller grovt skadad. Stenar hade rubbats och det fanns körspår i lämningen. Hela lämningen kunde vara täckt av grothögar eller så var lämningarna så kraftigt markberedda att ingenting återstod.
–Vi har sett lämningar som har varit väl markerade med kulturstubbar, nästan som ett staket. Men ändå har markberedaren lyckats tränga sig in mellan stubbarna och köra sönder marken. Det har till och med varit färgskrap på stubbarna. Vi har fall där vi vet att länsstyrelsen har varit ute tillsammans med skogsägaren och snitslat upp de områden som absolut inte får förstöras – ändå har de blivit markberedda. Och jag undrar vad den förare tänkte som konsekvent markberedde 16 fångstgropar – i rad, säger Cecilia.
Var finns lämningarna?
Att skogsbruket kör sönder oupptäckta lämningar är ofrånkomligt. Men just därför är det extra viktigt att skydda de kända lämningarna. Alla relevanta uppgifter om dem finns på Skogsstyrelsens webbplats – inklusive koordinater. De finns till och med i ett dataformat som kan hämtas hem och läggas in direkt som ett skikt i GIS, till exempel i skogsmaskinernas datorer.
Gärna kultustubbar
Cecilias enkla recept är en försiktig avverkning av alla träd på lämningen. Undvik däremot markberedning och plantering. Placera gärna ut några 1,3 meter höga kulturstubbar runt lämningen.
–Det går jättebra att avverka träden på lämningen – det är till och med mycket önskvärt. Lämnas träden kvar ute på ett nytt hygge, så är risken stor att de faller i nästa storm, och då kan rotvältan förstöra mer än en markberedare.
Kommunicera med markberedaren
Att så många lämningar förstörs tror Cecilia beror på dålig planering och dålig kommunikation. Först och främst behövs ett bra kartstöd – utan det är maskinföraren i praktiken chanslös. Sedan måste man informera hela vägen fram till markberedaren, som verkar vara den svaga länken i systemet.
–Det räcker tydligen inte att markera lämningarna på avverkningsanmälan och traktdirektiv. Och det räcker inte att snitsla och lämna kulturstubbar. Det blir fel ändå har vi sett. En del lämningar är i praktiken omöjliga att se för den oinvigde, och naturligtvis är det extra omöjligt för den som kör en skogsmaskin i mörker.
Skogsbruket börjar lyssna
Cecilia är nu ute och diskuterar resultaten från Kulturpolytax med skogsbruket. Hon tycker att man börjar ta problemet på allvar.
–Vi möter inga bortförklaringar och man försöker inte bagatellisera våra siffror. Så jag tror och hoppas att resultaten kommer att bli bättre i framtida inventeringar. Nu när skogsbruket inser problemet.
SKOGEN 1/2014