Chansen att den som söker Johanna Witzell för att fråga om till exempel almsjukan eller någon av de andra skadesvampar som i allt större utsträckning drabbar våra skogar får tag på henne är stor. Hon är forskare inom skogspatologi på SLU i Alnarp och älskar nämligen att jobba.
GuldkvistenJust kontakten med skogsägare hör till det bästa, säger hon.
– Det är väldigt givande att prata med någon som kanske är orolig för sitt träd. Det är inte alltid man kan ge svar på vad det handlar om, men man kan alltid diskutera. Den typen av rådgivning ger också något tillbaka till forskningen, allmänheten ser sådant som vi inte ser, säger Johanna Witzell.
På senare år har många skadegörare varit aktuella, exempelvis algsvampar av släktet Phytophthora. De påverkar trädets finare rötter och gör att kronan glesnar och att stammens bark kan flagna. Ett försvagat träd blir mer mottagligt för sjukdomar som i sin tur sannolikt blir fler i takt med klimatförändringarna.
Det blir en ond cirkel.
– Klimatförändringarna ihop med import av växter och träemballage som för med sig skadliga svampar och insekter utgör de största hoten mot skogarna, anser Johanna Witzell.
På frågan om vilken skadegörare hon fruktar mest säger hon att det är svårt att rangordna dem.
– Men jag känner att man behöver vara på tårna när det gäller skador på tallen, ett trädslag som är viktigt både för skogsbruket och den biologiska mångfalden.
Även om nyss nämnda Phytophthora mest har setts på lövträd som ek och bok i Sverige kan de även angripa barrträd. Det har redan hänt i andra delar av världen och risken är att sydliga arter sprider sig norrut med varmare väder.
Detta illustrerar något av den här forskningens dilemma – nämligen att man ska söka medel för att motverka något som ännu inte hänt.
– Oftast börjar ju forskningen när skador redan har inträffat, men här har vi mycket att vinna på att vara förberedda, säger Johanna Witzell.
Hennes tips till skogsägare är att göra som många redan gör, nämligen att lära känna sin skog väl och reagera när man ser en förändring. Då gäller det att skaffa sig information om vilka åtgärder som eventuellt krävs. Ibland kan träd behöva tas ned.
Just i det läget är det många som kontaktar Johanna.
– Det märks att folk älskar träd och lägger märke till dem. När jag forskade på blåbärsris var det inte lika många som ringde.
Johanna tycker att hon är lyckligt lottad. Måndagsångest är inte hennes grej, hon stortrivs både med sitt forskningsområde och sina kollegor.
– Det ger kraft att få träffa dem varje dag.
På fritiden är hon med familjen och gör ”inget speciellt”.
– Jag kan inte säga att jag har något särskilt fritidsintresse.
Att hon på sin lediga tid ofta tar itu med jobbrelaterade saker – som att låta sig intervjuas av tidningen SKOGEN – tycker hon inte är det minsta betungande.
– Jag är så glad över att få jobba med det jag gör. Jag tänker ibland på de som bara längtar till helgen, dem tycker jag så synd om, säger Johanna Witzell.
FAKTA / JOHANNA WITZELL
Ålder: 51 år.
Bor: I Höör.
Familj: Maken Jesper och två (stora) barn.
Uppväxt: Vid en vacker sjö i Kesälahti, östra Finland.
Bakgrund: Disputerad i biologi. Har forskat i Finland,Sverige och i Spanien. Redaktör för tidskriften Scandinavian Journal of Forest Research sedan 2015.
Aktuell: En av mottagarna av Föreningen Skogens utmärkelse Guldkvisten 2019.
På fritiden: Aktiv i organisationen Zonta som arbetar för att stärka kvinnornas ställning i världen. ”Men ganska ofta är jag bara lat, ligger på soffan och somnar”.
Guldkvistens betydelse: ”Jag är väldigt glad och hedrad av att ha blivit uppmärksammad på detta sätt.”
Framtidsdröm: Att kunna tala flytande franska och spanska.
SKOGEN 6-7/2019
