Den nya älgförvaltningen kräver en aktuell bild av älgstammen och skogsskadorna för varje förvaltningsområde. Numera används flera olika inventeringsmetoder.
Jonas Bergquist, Skogsstyrelsen, kallar den nya inventeringen ”Syd-Äbin”. Anpassning av Äbin till tallfattiga områden är den mer formella beskrivningen av förslaget.
Äbin har använts i sin nuvarande form sedan år 2000 för att fastställa skador i tallungskog. Metoden skiljer på färska och gamla skador, och ger därför en aktuell bild av betestrycket. Detta kan användas för att avgöra om älgstammen är i balans.
Metoden ger dock betydligt färre svar om eventuella tillväxtförluster: Endast skador som påverkar virkeskvaliteten (topp-skottsbetning, stambrott och barkgnag) inventeras, däremot inte sidoskottbetning och den barrförlust den innebär.
Idag används Äbin främst i de delar av Sverige där det finns mycket tall.
Syd-Äbin skiljer sig från originalet bland annat genom att den inventerar skador på huvudstammar av alla trädslag och att den tar hänsyn även till försommarbete och fejning. Viltskadorna skiljer sig mycket mellan södra och norra Sverige. Betydligt fler arter hjälper till att beta och feja – rådjur, kron- och dovhjort. Syd-Äbin ska också ge en bild av hur betet påverkar trädbildningen av rönn, asp och sälg.
Den föreslagna metodiken utvärderas fortfarande med nya inventeringar, men snart kan en instruktion ligga på bordet.
SKOGEN 10/12