Älg kontra talgoxe

8 december 2011 En stor älgstam och hårt bete kan slå mot den biologiska mångfalden i skogen. Forskaren Karen Marie Mathisen har studerat betets effekter i Västerbotten och konstaterar att älgen gärna betar rönn, asp och sälg. Alla tre är viktiga för den biologiska mångfalden. Vidare sätter älgen tryck på mjölke, hallon och ljung.

Älg kontra talgoxe

En annan av älgens favoriter är blåbär. Det leder inte bara till att blåbären minskar där betet är kraftigt utan slår även mot andra arter som utnyttjar blåbär, till exempel pollinerande insekter, tjäderkycklingar, smågnagare och även björnar.

Mathisen och hennes kollegor såg också i Norge att älgbetet minskar tillgången på boplatser för fåglar som häckar i beteshöjd. Men insektsätande fåglar var den grupp som minskade mest, vilket kan bero på att älgbete i björk minskar födotillgången för dessa fåglar. Talgoxen kom med färre insekter till ungarna i områden med hög älgthet  än med låg och fick i genomsnitt en unge mindre.

Älgen minskar främst den biologiska mångfalden i näringsfattiga skogar. Resultatet kan vara helt annorlunda på högre boniteter där träden står tätt och mer ljus når ner till marken när älgen sätter i sig buskar och grenar. I forskarnas experiment ledde det till ökad blomning av gräs, lingon och ängskovall, och att kruståteln bredde ut sig. Vidare var ljuset en tillgång för blombesökande steklar.

Om talgoxen i viss mån konkurreras ut av älgar så föredrog flugsnappare att häcka där älgtätheten var hög. Ja, flugsnapparen fick i genomsnitt en unge mer vid hög älgtäthet nära foderstationer. Det kan bero på att insekterna blev fler där älgen skapade en mer öppen livsmiljö och gödslade den med sin spillning.

SKOGEN 11/11

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Anna blir chef för Mellanskogs rådgivning
SkogsJobb