Kan man förädla fram osmakliga tallplantor som älgen inte gillar? Det korta svaret på den frågan är: Ja, troligen.
Men naturligtvis är det inte så enkelt.
Ett mer utvecklat svar får man i Skogforsks Youtube-film som ingår i distanskursen ”Viltanpassad skogsskötsel i praktiken”. Där förklarar Curt Almqvist som forskar om tallförädling att det finns en genetisk skillnad mellan olika tallar i smaklighet, något som säkert varje tallodlare kan vittna om: Vissa plantor verkar smaka älgen bättre och alltså vissa sämre.
Den egenskapen tar man inte hänsyn till i dagens förädling, men man skulle antagligen kunna. Om man ville.
Men vill man verkligen det? Curts kollega Märtha Wallgren som forskar inom viltekologi pekar på viltets matvanor och de konsekvenser det har:
– Klövvilt strävar efter en balanserad kost med vissa nivåer av näringsämnen och fibrer. Därför väljer älgen att beta av vissa plantor och av vissa arter, säger hon.
Om det skulle bli omöjligt för älgen att uppnå sitt födoämnesmål slutar den inte äta för det, utan väljer något annat, och:
– Även om den förädlade tallen inte smakar gott, så är den fortfarande det viktigaste födoämnet som ger älgen vad den behöver, säger Märtha Wallgren.
Hon tror att älgen ändå skulle ge sig på tallen, även om det skulle smaka sämre och ge sämre matsmältning. Kanske skulle då en osmaklig tall – som fortfarande betas – i stället ge problem med en viltstam i sämre kondition.
Curt Almqvist föreslår skämtsamt att en lösning vore om vissa markägare planterade osmakliga tallar, medan grannarna kunde erbjuda älgen goda tallar. Den idén är (ännu så länge?) alltså bara på skoj.
SKOGEN 9/19