Miljöpartiet anser att dagens skogsvårdslag knappt gör någonting för att hindra avverkningar som hotar den biologiska mångfalden. 95 procent av skogarna avverkas utan att de granskas genom fältbesök. Detta sker samtidigt som vi är mycket långt ifrån att klara miljömålen, hävdar partiet. Här förklarar de också varför de anser att en slopad åldersgräns för avverkning kan slå tillbaka mot skogsbrukarnas lönsamhet.
Miljöpartiets Rebecka Le Moine, talesperson för biologisk mångfald och Maria Gardfjell, miljö- och landsbygdspolitisk talesperson, har svarat på frågorna gemensamt. (Läs även artikeln om Centerpartiets skogspolitik).
Centern har föreslagit slopad åldersgräns för föryngringsavverkning. Vilka nackdelar anser ni att detta skulle ge?
– Genom att sänka åldern och helt slopa den, vore att ytterligare begränsa den biologiska mångfalden. Något av det viktigaste för en hög biologisk mångfald i skogsekosystem är tid. I en monokultur som inte får bli mer än 60 år, kommer en rad fåglar, insekter, svampar och andra växter inte hinna etablera sig. Vi kommer se ett upptrissat skogsbruk, som producerar klena pinnar som knappast kan gå till högkvalitativa och långlivade skogsprodukter. Det kommer låsa in skogsbruket ännu mer på kortlivade produkter, trots att vi vet att sågat virke är det som ger bäst lönsamhet för den privata skogsägaren, och att det främst är långlivade produkter som vi bör satsa på ur klimatsynpunkt.
– Dessutom vore det förödande för rekreationen och andra ekosystemtjänster. Redan idag har vi en skev åldersfördelning i Sveriges skogar, med 61 procent yngre än 60 år. Genom att slopa åldersgränsen kan vi förvänta oss en förskjutning till än yngre skogar, än större lapptäcke av hyggen och med än lägre ekossystemtjänster.
Hur kommer det sig att Centern och Miljöpartiet har så olika syn på hur mycket skyddad skog som finns i Sverige (ni anser 5 medan C uppger 30 procent)?
– De dryga 30 procenten kommer från dokumentet ”Strategi för Sveriges nationella skogsprogram”. Det kan, och har lett, till missförstånd. Det framgår dock i rapporten att 4,7 procent av den produktiva skogsarealen är formellt skyddad. Siffran som vi använder är alltså den långsiktigt formellt skyddade delen av den produktiva skogsmarken, och det är också den som är ekologiskt relevant.
– De övriga procentenheterna är frivilliga avsättningar, vilka utgör cirka 5 procent av den produktiva skogsarealen. Dessa har dock inget lagskydd, det redovisas inte var de finns, och det är dessutom bara en uppskattning. Cirka 7 procent av den produktiva skogsarealen sägs vara ”hänsynsytor”, men denna siffra är väldigt tvivelaktig, då den räknar med eventuella ytor som kan bildas i framtiden i samband hyggen. Det är alltså en total av hänsynsytor efter cirka 70 år som inkluderas, vilket är väldigt missvisande när en pratar om dagens skydd. Cirka 16 procent består av impediment, lågproduktiva marker som varken är ekonomiskt lönsamt att bruka och enligt Naturvårdsverket ”sällan har en särskild betydelse för biologisk mångfald”.
Anser ni att det finns regler för skogsägande som behöver lättas upp eller skärpas?
– Idag klassas inte skogsbruket som betydande miljöpåverkan, och går inte under miljöbalken. Detta, trots att avverkning är den största faktorn till varför arter rödlistas i Sverige. Istället finns skogsvårdslagen som bara uppmuntrar skogsägaren att ta hänsyn. Men om avverkningen skulle utmana produktionen, eller om biologisk kunskap saknas, krävs ingenting.
– Skogsstyrelsen har idag sex veckor på sig att handlägga ärenden. Efter att tiden runnit ut är det fritt fram att avverka. De hinner bara granska cirka 5 procent av alla avverkningsanmälningar. Det betyder att 95 procent av skogarna avverkas utan fältbesök. Detta måste såklart ändras. Det är absurt att det idag är förbjudet att plocka fridlysta arter i skogen som individ, samtidigt som samma skogar får skövlas. Miljöpartiet vill att skogsvårdslagen ska ingå under miljöbalken, vilket också avsevärt hade förenklat regelverket.
Inom vilken skoglig fråga anser ni att det är viktigast att de politiska partierna når samsyn?
– Vi måste dela samma verklighetsbild. Vi når idag inte upp till vårt skyddsmål, och vi har inte ett hållbart skogsbruk. Detta stärks av uppgifter från SCB, Naturvårdsverket och framgår i utvärderingen av våra miljömål. Vi kan inte blunda för det. Det är verkligheten, som naturvårdsexperter och myndigheter rapporterat om i åratal.
– Vi som politiker måste acceptera den här utgångspunkten, och fokusera på hur vi kan uppnå vårt nationella mål om Levande skogar, samtidigt som vi ser till att öka lönsamheten för den enskilda skogsägaren och använder skogen för långlivade produkter. Det finns många skogsbrukare som längtar efter en mer mogen skogspolitik, och som själva har gått före i omställningen. Vi måste enas i hur vi gynnar de aktörer som erbjuder ekosystemtjänster till hela samhället, med ekonomiska incitament och fler skyddsformer.